Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
karbid ger ren metan, kalciumkarbid acetylen, urankarbid åter en
blandning af väte, metan, etylén samt fasta och flytande kolväten. Såsom ett
bevis, att petroleum eller åtminstone asfalt ej alltid är af organiskt
ursprung anföres af Moissan, att i Limagne asfalt utfyller sprickorna på
kalksten och der på grund af sin förekomst tillsammans med basalttufT
måste vara af vulkaniskt ursprung. I Riom förekommer petroleum på
1,200 meters djup, hvilket tillskrifves vattens inverkan på karbider.
Öfverhufvud anses af Moissan hela raden af kolföreningar från kolsyra
ända till asfalt som produkter af vattens inverkan på karbider under,
vulkaniska fenomen. En svårighet består deri, att qväfve förekommer
i en del petroleum sorters gas, men detta har man sökt förklara genom
antagandet af qväfvebundna metaller, hvilka liksom karbiderna
sönderdelas genom vatten.
Mendelejeff, som studerat oljekällorna vid Baku och i Pennsylvanien,
tror sig på grund af frånvaron af alla organiska rester kunna sluta till
oljors bildning på mycket stora djup i jordens inre der metaller,
företrädesvis jern och äfven koljern, förekomma i glödande tillstånd.
Genom djupsprickor, som företrädesvis uppstå vid bergryggars höjning,
beredes hafsvattnet väg till det glödande koljernet och derigenom bildas
metalloxid och mättade kolväten, hvilka i gasform stiga upp till högre
jordlager och der förtätas till bergolja eller bortgå som gas. Ått
produkter, som likna bergoljan, kunna artificielt erhållas på detta sätt, lider
intet tvifvel och har äfven af Mendelejeff blifvit genom direkta försök
visadt. Äfven kan man på detta sätt förklara, hvarför oljekällorna
nästan alltid ligga i räta linier. Denna teori har onekligen åtskilligt,
som talar för sig, så mycket hellre som den utgår från den nödvändiga
förutsättningen af metallmassor i jordens inre.
Men, ehuru man ej kan neka möjligheten af petroleums bildning
på denna väg, finnas dock skäl, som tala emot dessa s. k. emanations- <
hypoteser. Så t. ex. borde oljan, om den stammade från stora djup,
hafva en mycket hög temperatur, hvilket dock ej är fallet. Vidare
borde oljetillströmningen vara kontinuerlig, hvilket ej heller eger rum,
då, som bekant, oljebrunnar snart blifva mindre gifvande. Att
djupsprickor ej heller stå i nödvändigt samband med bergoljan, framgår
deraf, att hvarken i alperna eller vid den bekanta Eifelsprickan någon
oljeförekomst är känd. Slutligen tycks det, som om oljan borde hafva
afsatt sig på olika djup, motsvarande de olika fraktionernas kokpunkter,
och ej på ett ställe såsom en homogen blandning af dess vidt skilda
beståndsdelar. På de sista 10 åren hafva också allt flera slutit sig till
den af Hoefer och JEngler redan på 1880-talet framstälda åsigten, att
bergoljan företrädesvis bildats af fettet hos hafsdjur.
Till stöd för denna åsigt har Engler i temligen stor skala
underkastadt fisktran destillation under tryck, hvarvid trycket uppgick till
10 atm. och temperaturen till 300° a 400°. Han erhöll på detta sätt
dels brännbara gaser, dels ett destillat, som bestod af olja och vatten.
Oljan utgjorde omkring 60 pct. af den använda tranen och hade en eg.
vigt af 0.8105. Den var en blandning af mättade och omättade
kolväten, som skildes åt genom skakning med koncentrerad svafvelsyra.
Samma resultat erhölls genom upphettning af enbart de feta syrorna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
