Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
»Vid långsamma oxidationer upptagas ej enkla syreatomer, utan
alltid hela syremolekyler, hvarvid dessas dubbelbindning upplöses och
superoxidföreningar af formen r" • V eller R <^ ^ bildas. Dessa förenin-
gar kunna liksom vätesuperoxiden afgifva en syreatom till andra
oxider-bara ämnen, hvarvid de sjelfva öfvergå till normala, enkla oxider. Det
aktiverade syret är alltså ej syre i form af fria atomer, utan det är
kemiskt bundet syre, som lätt kan afspaltas.»
Det sakförhållandet, att slutligen både den ursprungligen oxiderbara
och den i.andra hand oxiderade substansen upptaga lika mycket syre,
finner härigenom en enkel förklaring, i det att superoxiden behåller den
ena och aflemnar den andra syreatomen. Det är också sedan länge
bekant, att kalium och natrium vid förbränning ej gifva de enkla oxiderna
utan superoxiderna. Rubidium oxideras redan vid vanlig temperatur
af torr syrgas qvantitativt till dioxid, hvilken med vatten sönderfaller
i hydrat och syre, hvarvid också bildas vätesuperoxid.
För att pröfva riktigheten af den nämnda förklaringen använde
Éngler och Wild trietylfosfin, som utsattes för inverkan af torr syrgas
och dervid upptog 1 molekyl syre pro molekyl trietylfosfin. Det med
is afkylda trietylfosfinet stelnade fullständigt vid oxidationen till långa
nålformiga kristaller, som enligt all sannolikhet utgjordes af
trietylfosfin-superoxid. Genom vatten sönderdelas denna i oxid och fritt syre, som
verkar oxiderande på t. ex. närvarande indigo. Vid frånvaro af vatten
inträder en polymerisation och derefter sannolikt en intramolekulär
omlagring, så att dietylfosfinsyreester bildas. Genom inverkan af ozon
på trietylfosfin erhålles likaledes superoxiden.
Hvad beträffar aldehyders syreabsorption, ser det visserligen ut, som
om syre der verkade som atom och ej som molekyl, man har t. ex.
C6H6.C<J + 0 = C6HöCOOH.
Men dels är det, enligt Victor Meyer, en allmän regel inom
organiska kemien, att vid oxidationer syret ej inskjutes mellan två med
hvarandra förbundna atomer, dels uppträder alltid vätesuperoxid vid
aldehyders oxidation, och denna kan, såsom vi sett, ej fås genom
aktivt syre.
JErlenmeyer junior har funnit, att benzaldehyd vid närvaro af
ättiksyreanhydrid ger superoxid, och Jorissen fann, att vid bénzaldehydens
oxidation absorberas precis dubbelt så mycket syre som erfordras till
bildning af benzoesyra.
Engler och Wild hafva genom titrering bestämt den vid oxidationen
bildade superoxiden och funnit, att på två molekyler aldehyd bildas
icke en utan två mol. superoxid och gifva följande förklaring öfver
aldehydens oxidation.
Vid aldehydens oxidation blifva såväl acylresten som vätet
förvandlade till superoxider enligt skemat:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
