Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
Fabre upptog år 1896 Koninck’* metod af J881 (Chem.-Zeit. 1896,
502), använde magnesium i pulverform, sönderdelade bildad
magnesium-oxiklorid med litet svafvelsyra, samt titrerade efter föregående
neutralisation med kalciumkarbonat. Resultaten sägas ej vara alldeles noga
(Jahresb. f. Agr. Ch.), men metoden säges dock vara duglig för fabriksbehof.
Julius Diamant (Chem. Zeit. 1898, 12) reducerar
kaliumplatina-kloridens lösning med zinkstoft, hvilket redan i köld sker ögonblickligt,
såsom jag kan konstatera. Han arbetar i mycket utspädd lösning,
annars, säger han, fås zinkhydroxid, svår att filtrera. Zinkoxiklorid säges
ej bildas. Efter filtrering titreras på aliquot del af filtratet. — Metoden
synes snabb i utförandet, men har det emot sig, att den reducerade
platinan erhålles blandad med ett stort öfverskott af zinkstoft och ur
sådan blandning svårligen kan ånyo tillgodogöras. Detta gör metoden
dyr och måste hindra den från att finna allmännare användning.
Af titreringsmetoderna synes alltså Roninck’$ metod vara den bästa.
Den fordrar emellertid affiltrering och tvättning af den reducerade
kalciumkarbonat-blandade platinan, och i och härmed har den just ingen
tidsbesparing att bjuda, i jemförelse med Corenwinder-Contaminés och
Villiers-Borg’s snabbt utförda vigtsanatytiska metoder. Föröfrigt låter
metoden förenkla sig. Ty använder man Corenwinder-Contaminés
reduktionssätt, utan KonincJc’& förändringar, d. v. s. reducerar man
kalium-platinakloriden med natriumformiat utan tillsats af kalciumkarbonat,
så är intet hinder att efter platinans affiltrering och tillsats af
tillräckligt af kaliumbikromat direkt titrera med silfversalt. Men äfven vid
denna modifikation vinnes föga i tid framför de nämnda
vigtsanalytiska metoderna.
Enligt min åsigt äro alltså Corenwinder-Contaminés och Villier
s-Borg’s metoder att föredraga framför öfriga metoder vid bestämmande
af Jcalihalten i handelns kalisaltvaror.
Ofvanstående studie har, såsom redan delvis synes af det
föregående, föranledt mig till åtskilliga försök öfver platinalösningars
förhållande till reduktions- och fällning smedel, och vill jag här
sammanställa de erfarenhetsrön, som jag i detta hänseende gjort.
Myrsyrade salter reducera platinalösningar först vid kokhetta och
långsamt. Vätskan klarar sig långsamt, men den afskiljda platinan
blir slutligen tung och kompakt. I starkt sura lösningar sker ingen
reduktion. Främmande salter i större mängd försvåra reduktionen.
Formalin fäller först i kokning och i alkalisk lösning. Fällningen
är högst voluminös, samlar sig bättre vid surgöring, men fastnar lätt
vid bägarväggarna och det fullständiga klarnandet går trögt.
Formalinens kondensationsprodukter bilda lätt, vätskan brunfärgande,
karamell-artade substanser.
Amorf fosfor reducerar ej platinalösningar. Natrium hy pofosfit
reducerar platinaklorid ej längre än till platinaklorur. Svafvelblomma fäller
i kokhetta långsamt men ger ej fullständig fällning.
Magnesiumpulver fäller liksom zinkstoft redan i köld, men vätskan
blir ofiltrerbar; lätt filtrerbar dock efter tillsats af syra. Om
magnesiumpulvret kunde erhållas af samma renhet som magnesium i bandform,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
