Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
2) Redogjorde döe. Palmær för några tillämpningar af en ny
princip för qvantitativ analys, nemligen olika ämnens successiva
elektrolytiska utfällning under användande af en konstant, för hvarje ämne
bestämd elektromotorisk kraft. Föredraganden erinrade om de
grundläggande arbetena af Kiliani och Freudenberg samt refererade ett par
nyare arbeten. Kuster och von Steinwehr hade angifvit noggranna
föreskrifter för att medelst elektrolys skilja koppar och silfver, under
det att Specheter lyckats kvantitativt skilja klor, brom och jod, hvilka
utfällas i form af silfversalter på en silfveranod.
Om s. k. vattenlösligt eller kolloidalt guld.
Af John Landin.
Vid tyska elektrokemiska sällskapets allmänna möte i Leipzig
sistlidne vår lemnade Zsigmondy en redogörelse för framställandet af, som
han säger, vattenlösningar af guld. Dessa utmärka sig genom en ytterst
intensiv röd till violett färgning, hvilken enligt å Kemiskt tekniska
byrån i Stockholm verkställda försök kan iakttagas ännu i fem gånger
större utspädning än den vanliga purpurreaktionen på guld med
tennklorurkloridlösning och sålunda är en särdeles känslig guldreaktion.
En af Zsigmondy gifven föreskrift för framställandet af en dylik
lösning är följande: 25 kbcm. guldkloridlösning (0.6 gr. pro 1.) försättas med
100 å 150 kbcm. destilleradt vatten och 2 å 4 kbcm, 0,2-normal
alkali-lösning, karbonat eller bikarbonat, hvarpå uppvärmes och efter
afsvalning tillfogas en vattenlösning af formaldehyd (1: 100). Man behöfver
dock endast taga en utspädd guldkloridlösning och göra densamma
svagt alkalisk samt tillfoga formaldehydlösning för reaktionens
erhållande. Lösningens färg, som påminner om rubinglasets, är mycket
stark vid 0,ooö %. Genom dialys kan en dylik lösning koncentreras,
då ännu starkare färgningar erhållas, men vid en halt af 0,i % är
lösningen öfvermättad och grumlas. Vid koncentrering i dialysator går
nemligen guldet icke genom membranen; vid större koncentrering
afsattes det på membranen såsom ett svart, efter torkning glänsande pulver.
Försättes den röda eller violetta lösningen med en syra eller
koksalt, ändras färgen till blå eller blågrön, och vid större tillsatser utfaller
guldet såsom ett svart till svart violett pulver. Vid elektrolys afskiljes
guld på den positiva elektroden som svart pulver. Insätter man en
membran, utfaller guldet på denna, genom hvilket förhållande det
kolloidalt lösta guldet skiljer sig från det saltartadt lösta. I vätskan
tilläfventyrs uppkommande svampbildningar upptaga guldet, så att
vätskan afFårgas. Då svampbildningarna intorkas, återstår en guldfläck,
som under mikroskopet visar sig såsom en guldglänsande väfnad. Eljes
hålla sig lösningarna oförändrade i månader och lemna ingen rest på
filtrum vid filtrering. Härvid är dock af nöden, att de skyddas för
inverkan af solljus, enär, som förf. funnit, detta snart utfäller guldet,
som sedimenterar såsom ett mörkt pulver, under det att lösningen
af-färgas. Med qvicksilfver synes det kolloidala guldet icke amalgameras,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
