Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
Vi kunna redan nu fastställa den mycket viktiga följdsatsen af
Nernsts teori, att utaf hvad som finns i lösningen är det endast mängden
joner af den ifrågavarande metallen, som bestämma den elektromotoriska
kraftens storlek — hvad för öfrigt finns där är likgiltigt.
För den kvalitativa sidan af Nernsts teoribehöfva vi således endast
Arrhenii elektrolytiska dissociationsteori; Nernst har emellertid äfven,
med hjälp af varit Hoff’s teori för osmotiska trycket, gifvit en formel
för elektromotoriska kraften eller för potentialskilnaden mellan en metall
och en lösning, nämligen:
■e = - log-fl),
där e = den elektromotoriska kraften, R = en konstant1); T = absoluta
temperaturen; n’ = metallens atomvärde. P och p ha samma betydelse
som förut. Om vi med C och c beteckna koncentrationen hos en lös-
C P
ning, där osmotiska trycken hos jonerna = P och p, så ha vi — = -
RT , C /CIN
e = — log - (2).
n c
Äfven denna Nernsts teori är pröfvad i utsträckt grad, så att man
numer kan med tillförsigt tillämpa den äfven på kvistigare fall.
Så har Nernst (1896) tillämpat sin teori
på de s. k. droppelektroderna. En
droppelektrod återges å fig. 2. Den består af
ett glasrör, utdraget i en mycket fin spets,
hvarigenom kvicksilfver får droppvis
utrinna och samlas på kvicksilfvermassan
nedtill. Om man insticker en platinatråd
så väl i röret som i det undre kvicksilfret
samt lägger an trådarne på en
galvanometer, så visar det sig, att en ström löper
i riktningen från det droppande till det
hvilande kvicksilfret, såsom pilen antyder.
Detta fenomen är grundligt undersökt
af Lippmann 1875. v. Helmholtz har
angående droppelektroderna gjort ett
uttalande, som bildat utgångspunkten för
undersökningar af en mycket viktig fråga.
Betrakta vi droppelektroden, innan Hg
börjat droppa — vi kunna ju af stänga
det med en kran — så lär oss en allmän erfarenhet, oberoende af
hvarje teori, att en viss elektromotorisk kraft uppträder vid gränsytan
mellan Hg och lösningen. Denna elektromotoriska kraft är naturligen
lika upptill och nedtill, och innan droppandet börjar få vi ingen ström.
Nu, sade v. Helmholtz, måste emellertid, om en metall beröres med en
vätska, en viss tid åtgå, innan den normala spänningen hunnit utbildas.
*) Dess värde är 0,oooi98; för rumstemperatur, då T = 273 + 17 = 290, blir
RT = 0,0576.
Fig. 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
