Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
179
Intyget måste ock vara populärt affattadt. Vetenskaplighet i
uttryckssättet är visserligen egnadt att imponera på en allmänhet, som
icke förstår uttryckens innebörd. Men just derför böra dessa uttryck
sparas för den litteratur, där de äro på sin plats: den vetenskapliga
facklitteraturen.
Ett tysande exempel på, huru en bagatell kan uppblåsas till
hufvudsak gaf för åtskilliga år tillbaka en viss storman på spritindustriens
område. Han erhöll af en »alkoholistkongress» intyg om, att det var
en liten halt af finkelolja i bränvin som utgjorde väsentliga orsaken
till superiets faror. Om bränvinet blott blef »tiodubbelt renadt», så var
det icke vidare farligt.
Ett annat exempel finna vi i detta års strid om en viss tvålsort,
och det intyg, som gifvits rörande dess dryghet, d. v. s. ringa
lösningshastighet i vatten.
Exempel på vetenskapliga tvister i tidningarnes annonsafdelningar
äro ej sällsynta. I berörda tvålstrid förekom sålunda en dylik debatt
om analytiska metoder, rörande hvilka allmänheten antingen uppfattar
intet alls eller bildar sig en mening på grund af sympatier eller
antipatier för den ene eller den andre personen eller kanske hans
stilistiska förmåga.
Nu väntar jag den invändningen: en kemist måste väl vara
tvungen att intyga just hvad den intygssökande begär och intet annat!
Icke kan väl någon hjälpa, om en intygsmottagare missbrukar intyget.
Detta sätt att förflytta ansvaret för intygens rätta bruk från kemisten
till intygsmottagaren är visserligen för den förre bekvämt men
ingalunda fullt riktigt och ej heller nödvändigt.
Flertalet kemister äro genom sin ställning oförhindrade att afvisa
hvarje uppdrag af nu antydd art, som de ej vilja utföra. De kunna
därför före arbetets utförande stipulera, hvilka vilkor de själfva
bestämma, vilkor sådana som dessa: att intyget ej får tryckas i annons
eller å etikett, eller att, om detta skall ske, kemisten må kunna fordra
att få granska manuskriptet. Brott mot ett dylikt aftal skulle hafva
den naturliga följden, att kemisten hade rätt och befogenhet att
protestera mot ett missbruk, hvilket nu är oåtkomligt. Jag hemställer,
huru många firmor eller enskilda som skulle vilja se sig på dylikt sätt
desavouerade.
Det har emellertid blifvit sagdt, att handelskemisterna ej kunna
neka en analyssökande att lämna ett begärdt intyg, af hvad slag det
vara må. Jag har verkligen gjort mig besvär att i
öfverståthållare-embetet efterforska deras skyldigheter.
I den första kungörelsen om anställande af en handelskemist 2%r
1876 talas om »skyldighet att enligt en af öfverståthållareämbetet
fastställd taxa tillhandagå allmänheten med på kemiska undersökningar
grundad utredning af varors beskaffenhet och värde». Utom dessa ord
samt en senare föreskrift om embetstimmar och lokal kunde jag, med
hjälp af t. f. sekreteraren i öfverståthållareembetet, ej finna någon slag:*
instruktion.
Tydligen betraktas analysen såsom medel för en utredning af en
varas värde. Och mig åtminstone är det omöjligt att tolka dessa ord
därhän, att de skulle frånkänna handelskemisten rätt? att själf be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
