- Project Runeberg -  Svensk kemisk tidskrift / Tionde årgången. 1898 /
182

(1889-1919)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

182

gifvaren erhållit ett godt eller dåligt omdöme om den undersökta varan.
Talaren brukade alltid omnämna detta förhållande vid begäran om
intyg för affärsreklam, och ganska ofta funno då dylika uppdragsgifvare
lämpligt att vända sig till annan mera medgörlig och intresserad person.
Ofta hade talaren nödgats af slå begäran om kontrollantskap, emedan
nöjaktig garanti för fabrikationens rätta bedrifvande saknats. Dylika
afvisade fabrikanter hade sedermera utan svårighet anskaffat för dem
lämplig person bland icke praktiserande kemister.

Det vore högst olämpligt att personer, anstälda i statens tjenst
såsom lärare eller eljest skaffade sig biförtjänst genom att på statens
laboratorier utföra tillfälliga tekniska undersökningar eller afgifva intyg.
Dylika personer, vore de än aldrig så skickliga i sitt fack, saknade
dock den erfarenhet, de särskilda studier och säkert ofta äfven den
litteratur, utan hvilken inga ordentliga tekniska undersökningar numera
kunde utföras.

Inledarens förslag, att kemisterna skulle skydda sig mot intygs
missbrukande genom att å dem göra anteckningar, som förklarade, att
de vore af privat natur och icke finge offentliggöras, vore värdelöst.

Det låge fast hellre i sakens natur, att ett intyg, som meddelats
af en handelskemist eller annan offentlig kemist, vore uppdragsgifvarens
egendom, med hvilken han kunde förfara efter godtfinnande.

Erinrade sig hafva sett ett intyg öfver laktoserinkakaos förträfflighet,
ehuru det var uppenbart, att ett alkaloidhaltigt uppfriskningsmedel icke
finge bedömas efter näringsvärdet. En tillsats af inkokt skummjölk
kunde omöjligt anses höja kakaos värde. Praktiserande kemister måste
förstå, att dylika intyg ej finge afgifvas.

Ansåg, att största anledningen, till klagomålen vore att söka hos
de personer, som mera tillfälligtvis utförde tekniska undersökningar, och
dessa personer kunde för närvarande ej efterhållas. De offentliga
kemisterna skötte sig deremot i allmänhet väl, och funnes bland dem
någon opålitlig person, borde han vederbörligen näpsas. Detta vore ej
svårt, det hade skett förr.

De berättigade klagomål öfver lättvindigt afgifvande af intyg, som
hr Sondén anfört, kunde ej afhjelpas genom inrättandet af någon
öfver-undersökningsanstalt, som af annan person förut blifvet föreslaget, tvärt
om, en dylik anstalt i händerna på en olämplig person skulle
åstadkomma ett mycket värre ondt än det, man nu ville bota. Bäst vore
att vidare utveckla det redan hos oss befintliga kemiska expertväsendet
genom lämpliga lagstadgade bestämmelser för offentliga kemisters
anställande och kompetens.

Om ingeniör Sondéns förslag således icke i allo kunde anses fullt
praktiskt, vore det dock välmenande och innehöll många
behjertans-värda sanningar.

Under den från sommaren bekanta striden om Hylins och Grummes
tvätt-tvål blef från ena sidan uppmärksamheten afsigtligt mer och mer
riktad på en sak af underordnad betydelse, der man ansåg sig ha ett
skenbart öfvertag.

Hr Landin ansåg, att handelskemisten sällan ger annat intyg än
analysresultatet; man kunde ej på förhand veta, huru en person tänker

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:31:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svkemtid/1898/0194.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free