Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
inom kort öfvergå till gult, utan att dock bilda något vackert gult;
men till tapettryck äro de utmärkta och förhålla sig lika väl som
andra röda lackfärger i till och med direkt solljus.
Om analysering af titanhaltiga järnmalmer
och masugnsslagger.
Af Adrian Byström.
Om en titanhaltig malm löses i saltsyra, går, som bekant, den
största delen af titansyran i lösningen, äfven om densamma indrifves
till torrhet och behandlas med saltsyra och vatten. Den lösta
titansyran har dock stor benägenhet att helt eller delvis ånyo utfalla så
väl vid uppvärmning som vid utspädning, ja, till och med vid längre
tids förvarande. Detta förhållande kan i hög grad verka störande vid
fosfor- och svafvelbestämningar i sådana malmer, resp. slagger.
Om svafvelhalten bestämmes enligt den ofta använda metoden att
smälta profvet med en blandning af alkalikarbonat och salpeter, urlaka
smältan samt filtrera, kommer titansyran visserligen ej att förorsaka
något obehag, i det att densamma efter smältningen förekommer som
i vatten olösligt alkalititanat, och filtratet, hvarur svafvelsyran skall
fällas, är alltså fritt från titansyra. Däremot är det mycket svårt och
tager vanligtvis lång tid i anspråk att filtrera en vattenlösning af
alkali-silikater, i det de sistnämnda hastigt sönderdelas af luftens kolsyra och
afskilja flockigt kiselsyrehydrat, som tilltäpper porerna i filtret.
Begagnar man sig däremot af den af V. Eggerts angifna metoden
att koka profvet med en lösning af klorsyradt" kali i vatten och
tillsätta saltsyra samt indrifva till torrhet, går vid återstodens behandling
med saltsyra och vatten en del af titansyran i lösning och kommer
sålunda med i filtratet, ur hvilket svafvelsyran skall fällas. Vid
detsammas uppkokande före tillsättandet af klor barium, utfaller ånyo
titansyra och kommer alltså att orsaka ett betydligt fel i svafvelbestämningen,
om denna omständighet ej skulle beaktas.
Förhållandet blir detsamma äfven vid fosforbestämningar. Om
profvet därvid löses i] saltsyra och filtreras, förefinnes största delen af
titansyran i filtratet. Indrifves nu detta till liten volym samt
försättes med stort öfverskott af molybdänlösning (hvilket ju allt är
nödvändigt för en noggrann fosfor bestämning) utfaller, ,i mån af titanhaltens
storlek, en del af densamma tillsammans med fosfor-molybdänfällningen.
Indrifver man lösningen före filtreringen till torrhet och behandlar
återstoden med saltsyra och vatten, afskiljer sig en i syror olöslig
förening af fosforsyra, järnoxid och titansyra, hvarigenom ett dubbelt fel
vid fosforbestämningen kan uppstå.
För att undgå dessa olägenheter föreslås följande förfaringssätt, som,
ehuru besvärliga och tidsödande, dock måste föra till riktiga resultat.
I. Bestämning af svafvel.
Profvet smältes med en blandning af alkalikarbonat och salpeter.
Smältan löses i vatten och saltsyra samt indrifves till torrhet, hvarefter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
