Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25
Aldehyder. Liksom socker polymeriseras ett antal aldehyder i ljuset
(ännu kraftigare verkar Siemens’ rör) och omvandlingen går tillbaka,
vid uppvärmning. Af formaldehyd bildas diformaldehyd, triöxy metylen,
paraformaldehyd. Acetaldehyd ger paraldehyd. Att aldéhydens
dubbelbindningar i polymeren öfvergått till enkla, bekräfta Brukls mätningar
af molekularrefraktionen.
Alkoholer, t. ex. amylalkohol, polymeriseras jämväl.
Kolväten, som äro omättade, polymeriseras utan undantag. Etylén
ger en gul vätska. Acetylen ger benzol och denna i sin ordning en
fast kropp. På liknande sätt förhålla sig antracen, kinon, styrol,
tymo-kinon, kloral, cyan, vinylbromid. Äfven asfaltens olösligblifvande och
kautschukens hårdnande i ljus torde bero på en polymerisation.
I alla ofvannämnda fall äro B-produkterna svårlösligan,
svår-smältare och öfvergå vid upphettning till A-formen.
Verkliga dubbelmolekyler bildas \ vid /3-metylkumarsyrans
omvandling i ljuset (Bertram & Kürsten). Äfven vid kanelsyran iakttogs vid
längre belysning en stigning af smältpunkten från 133° till 274°. B
produkten är här möjligen a-truxillsyra (difenyltetrametylendikarbonsyra).
Acetylen i vattenlösning är en svag elektrolyt. Den adderar spår
af vatten under bildning af vinylalkohol eller acetaldehyd, och dessa
föreningar torde betinga ledningsförmågan. Boloff hai visat, att
acetylen-lösningens ledningsförmåga stiger vid belysning, och drager deraf den
slutsatsen, att vattenadditionen försiggår lättare i ljuset.
Vid förklaringen öfver dessa företeelser söker Boloff tillämpa en
hypotes af Helmholtz. Denne antog, att molekylerna ega elektrisk
polaritet, och att de elektromagnetiska ljusvågorna genom sin olika
verkan på de båda polerna frambringa en sträckning eller hoptryckning
af molekylen. Dervid kan lätt sammanhanget rubbas, en bindning,
öppnas och åter sluta sig med någon annan molekyls. Enär de vid
molekylens spaltning bildade jonerna bära elektriska laddningar, och en
viss dissociationstendens måste förefinnas vid alla temperaturer, så är
det ju också sannolikt, att jonerna i molekylen visserligen icke ega kvar
hela sin laddning, men dock ha en viss elektrisk polaritet.
Som konsekvens häraf måste vibrationer i molekylen ge upphof
till elektromagnetiska, event, ljusvågor. Wiedemann t. ex. har funnit, att
ljusutstrålningen vid glödande Na och Pt ej består i blotta eterrörelser,
utan är bunden vid den vibrerande materians period. Dylika
vibrationer, som förorsaka ljusutveckling, kunna bibringas molekylen genom
uppvärmning (termoluminescens), genom andra elektriska vågor
(elektro-luminescens, fluorescens) eller ock genom molekulära omlagringar.
Ljusfenomen vid molekulära omlagringar.
Såväl omvandlingar af A-form till B form, som af B-form till A-form
kunna ledsagas af ljusfenomen. De förstnämnda gå redan i mörkret
af sig sjelf i Samma riktning, som bestrålningen i förut nämnda fall
befordrade; äfven här påskyndas de af ljus. — De sistnämnda äro
vanligen direkta ömvändningar till fotopotymerisationer. De gå ej af sig
sjelf, utan under inflytande af uppvärmning, mekaniska påverkningar o. d.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
