Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
af alkalier, alkaliska jordarter, aluminium, bly, silfver, kvicksilfver och
zinkgruppens element. Katodstrålar verka kraftigare än solljus.
Äro existensvilkoren för den i ljuset bildade polymeren gynsamma,
så sker återbildning långsammare, och man får foöforescens; äro de
mindre gynsamma, återbildas monomeren hastigt, och då kan
fluorescens (utsändande af ljus under belysningen) ega rum. I enlighet
härmed upphör ofta vid högre temperatur fosforescensen, under det
katodluminescensen kvarstår; vidare kunna många ämnen, som vid
vanlig temperatur sakna förmågan att fosforescera eller fluorescera,
erhålla denna vid lägre temperatur, och slutligen fluorescera i flytande
tillstånd ämnen, som i fast form fosforescera. Intorkade gelatinlösningar
af fluorescerande ämnen visa vacker fosforescens> Om man antager en
tilltagande bildning af dubbelmolekyler, förstår man hvarför fluorescensen
i lösningar tilltager med koncentrationen, når ett maximum och aftager.
Äfven vid de salter, som färgas af katod ljus, aftager fluorescensen, då
färgen tilltager. Det torde emellertid finnas fall, då molekylen bringas
att svänga med primärt genom ljuset, utan att en utpräglad
polymerisation inträder.
Fosforescens- och fluorescensljuset består alltid af mindre brytbara
strålar än det ljus, hvarmed bestrålningen skett. Att färgen på det
utsända ljuset i viss mån beror på, hvilket ljusslag ämnet blifvit utsatt
för, framgår af några försök af Jackson1). Vissa varieteter af bränd
kalk förändrade sin katodluminescens från orange till blågrön, om han
skred från ett lägre till ett högre vakuum. En annan kalkbit gaf för
»urladdningsstrålar» (från elektriska gnistor) orangefärgad
termolumin-escens, men blå, om ett stycke glas eller glimmer placerades framför
den under belysningen. — Vissa minera], t. ex. scheelit, flusspat,
uranoxidstrontium, svafvelbarium, metallisk uran utsända osynliga strålar,
som verka på en fotografisk plåt genom svart papper, glas o. s. v.
Intressant nog finnes det äfven ett kolväte, reten, som ger dylika
»Becquerelstrålar» (ap. Arnold).
Främmande inblandningar ha ofta ett utomordentligt inflytande på
såväl fotopolymerisation som luminescens. Wiechmann uppger, att
amorft socker ornlagrar sig i kristalliniskt, blott om O.ooooi CaO, NaHCOä
eller Na2C03 finnes närvarande. Jod befordrar omvandlingen af
stereoisomerer. Enligt Fritsch ändras silfversalterhas ledningsförmåga i ljuset*
endast om spår af föroreningar finnas o. s. v. Fenomenet visar sig
synnerligen tydligt vid de fosforescerande alkaliska jordarternas sulfider.
Klätt och Lenard ha funnit, att dessa fosforescera endast om de
innehålla spår af koppar* vismut eller mangan o. s. v., samt derjemte en
tredje kropp, som ensam för sig ej kan bringa sulfiden att lysa (sulfat,,
hyposulfit eller fosfat af Na). Cu i CaS ger blågrön, stark fosforescens
redan vid tillsats af O.oos ^. Cu LSrS ger gulgrön fosforescens, Cu i
BaS djupröd, Bi i CaS blå (BalmahVs färg) och Mn i CaS gul. —
Enligt E. Wiedemann katodluminescera »fasta lösningar», uppkomna genom
fällning ur en lösning af två salter, t. ex. sulfaten af Ca, Sr, Ba med
spår af Mn, Cu, Zu, Wo, Cr, Bi ete. mycket lifligare och med helt
annan färg än de rena salterna eller blandningar af beståndsdelarne,
l) Phil. Mag. 46, 402.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
