Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33
ganiska föreningarne till det öfvervägande flertalet ej äro elektrolyter.
Annorlunda ställer det sig på det oorganiska området såväl i smått som
i stort. Under Classens auspicier försiggår för närvarande en
omgestaltning och förenkling af den qvantitativa analysen. De flesta
metallers afskiljande i för vägning lämplig form lyckas med
användning af en passande strömintensitet, likaså lyckas enligt Kiliani och
Freudenberg deras särskiljande om man använder en passande
elektromotorisk kraft. Ja till och med saltbildarne, klor, brom och jod kunna
enligt Specheter skiljas på analogt sätt. Kortligen, den oorganiska
analysen synes ha tagit ett stegt som i betydelse kan jemföras med den
organiska elementaranalysens ombildning genom Liebig.
Elektrolysens användning i stort kommer likaledes väsentligen den
•oorganiska tekniken till godo. Med afseende på metallurgien faller
Amerika tungt i vågskålen, år 1897 framstäldes der en tredjedel af all
koppar på elektrolytisk väg, omkring 48,000,000 kg.; större delen af
guldet och silfret framställas likaledes med elektrolys. Produktionen af
natrium, som 1897 var 260,000 kg., beror helt och hållet på elektrolys,
och uppsvinget i aluminiumframställningen från 9,500 kg. år 1888 till
321,000 kg. 1894 beror också derpå. Visserligen kunde man ej finna
en tillräcklig afsättning för denna stora aluminiumproduktion, men
detta kanske nu kommer att ändras, sedan d:r Goldschmidt genom en
liten förändring i det redan af Clemens Winkler använda förfaringssättet
i aluminium funnit ett lämpligt hjelpmedel att lätt framställa
svår-reducerade metaller i stor skala. Så kan man genom aluminiumpulver
och respektive oxider framställa rent krom, marigan, titan, volfram,
vanadin och cer, och för metallegeringar synes här ett vidt fält öppna sig.
Se vi alltså den oorganiska kemien upplifvad genom öfverraskande
upptäckter, riktad genom en ny preparativ metod af stor användbarhet,
förenklad i analytiskt hänseende och mera tillgänglig genom lättheten att
anskaffa utgångsmaterial, så synes marken nu mycket fruktbar för
användning och utveckling af de fundamentalsatser, som under de sista
årtiondena börjat genomföras på det kemiska området.
Då Kopp redan 1843 gjorde det uttalandet, att på den qvantitativa
forskningens tidsålder skulle följa ett nytt utvecklingsskede genom
kemiens sammansmältning med en annan vetenskap/ förutsåg han just
hvad som nu håller på att ske i sammansmältningen af fysik och
kemi. Såsom vigtigt moment framhålla vi dervid öfverflyttningen af
värmelärans båda grundsatser på det kemiska området.
De problem, som lösas på sådant sätt, höra till de vigtigaste inom
den fysikaliska kemien, men deras lösning sammanhänger föga med
vår atomistiska och strukturella uppfattning och tilltalar derför ofta
nog ej den i denna skola utbildade kemisten; men just derigenom
öppnar sig en utsigt, att på denna väg problemer, äfven biologiska,
skola finna sin lösning, hvilka ligga utom konfigurationslärans område.
Först måste vi något■*fästa oss vid- det fundamentala
affinitets-problemet. Värmeläran är ej istånd att återföra affinitetens yttringar
till ömsesidig atomverkan utan följer qcri mäter affinitetens verkan
utåt och fastslår, att man ej kan tala *om reaktionshastigheten eller
reaktionsvärmet såsom mått på affiniteten utan måste såsom sådant
Svensk Kemisk Tidskri/t,
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
