Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
skett i mörkrummet, kan bilden på plåten framkallas icke allenast med
kvicksilfveråagor, utan äfven med vanlig kemisk framkallning, t. ex.
alkalisk hydrokinonlösning. På grund af vissa skäl, som det blefve för
vidlyftigt att här referera, anser emellertid Kogélmann, att de båda
substanserna icke äro fullt identiska, ehuru hvarandra mycket lika.
I stället för natriumhyposulfit kan man också använda
natrium-sulfit till fixering af den belysta plåten, ehuru processen då tager
mycket längre tid. Äfven på en dylik plåt kan med nascerande silfver
framkallas en bild, och efter inkorporering med bromsilfver kan man,
liksom i det nyss beskrifna fallet, framkalla med kvicksilfverångor och
kemisk framkallning. Kogélmann antager, att den latenta bilden i den
med natriumsulfit fixerade plåten är identisk med den ursprungligen
i den ofixerade plåten befintliga.
Det vigtigaste resultatet af Kogélmann’s undersökning äremellertid
konstaterandet af, att den latenta bilden icke försvinner vid fixeringen,
såsom man hittills allmänt antagit, och att således den substans, hvaraf
den utgöres, icke är löslig i natrium hyposulfit. Vidare har han bevisat,
att bilden vid fixeringen icke undergår större förändring, än att den kan
återställas i sitt ursprungliga eller nära nog ursprungliga skick genom
inkorporering med bromsilfver.
Särskildt intressanta äro Kogélmann’’s undersökningar öfver den
företeelse, som kallas solarisation. Med solarisation betecknas, som bekant,
den förändring hos bromsilfret, som åstadkommes genom en belysning
långt utöfver den, som behöfves för att, vid behandling med
framkall-ningsvätskan, åstadkomma maximum af svärtning.
Om man grafiskt framställer den inverkan, som en med bromsilfver
preparerad plåt undergår vid en fortvarande belysning, genom en linie,
hvars abseissor beteckna de relativa belysningstiderna och hvars ordinator
äro proportionella mot intensiteten hos den svärtning, som bromsilfret
efter belysningen visar vid framkallningen — således mot mängden af
genom framkallaren utreduceradt silfver — så visar det sig, att denna
linie är en kurva, som, utgående från origo, efter ett hastigt uppnådt
maximum, sedermera långsamt sänker sig mot x-axeln, hvilken den når
vid en belysningstid, som är flere tusen gånger längre än den, som
erfordras för att gifva ett maximum af svärtning. En bromsilfverplåt,
som blifvit öfverexponerad ett par tusen gånger, kan sålunda vid
framkallning gifva upphof till en positiv bild, emedan de starkast belysta
ställena icke alls svärtas i framkallningen, och de öfriga desto mindre,,
ju starkare de- blifvit belysta. Denna egenskap hos bromsilfret har fått
praktisk användning vid beredning af s. k. duplikatnegativ, d. v. s.
framställning af ett negativ direkt efter ett annat, utan förmedling af en
positiv bild.
Kogélmann har visserligen icke direkt gifvit någon förklaring på
det egendomliga solarisationsfenomenet — ehuru vigtiga slutsatser med
afseende härpå kunna dragas ur hans experiment — men han har
noggrannt undersökt den latenta solariserade bilden på samma sätt, som i
det föregående blifvit antydt, och äfven lyckats att med hög grad af
sannolikhet uppvisa, att den solariserade bilden endast till sin fysiska
beskaffenhet, ej till sin kemiska, skiljer sig från. den normala, latenta bilden.
(Forts.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
