Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
Ammoniumazid, H4N . N3.
Det egendomligaste saltet af kväfvevätesyran är otvifvelaktigt
am-.möniumsaltet. Vid försigtig upphettning i lufttomt rum kan saltet
sublimera i glänsande blad. Det har ock lyckats att få detsamma i
smält form. Upphettas nämligen långsamt i svafvelsyrebad en ringa
mängd substans i ett i ena ändan tillsmält kapillärrör, smälter saltet
vid ungefär 160°, men massan råkar samtidigt i kokning, hvarvid ett
sublimat afsätter sig i den del af kapillärröret, som når ofvan
svafvelsyran. Saltet är mycket flyktigt. Bringar man en droppe af en varm
koncentrerad vattenlösning på ett Urglas, afskilja sig visserligen först
tjocka, klarao prismer, men efter några timmars stående har alltsammans
försvunnit. Ångorna äro ytterst giftiga. Oaktadt saltet är mycket
explosivt, har det dock lyckats att bestämma gastätheten, och den däraf
N H
beräknade molekylarvigten befanns motsvara —^—!K Således är saltet
i gasform, såsom var att vänta, fullständigt dissocieradt.
Alkalimetallernas, azider
RXN3 (där Rl = Li, Na, K, Rb, Cs och TI1).
Dessa framställas på vanligt sätt antingen genom neutralisering af
resp. alkalihydrat (eller karbonat) med kväfvevätesyra eller genom
inverkan af beräknad mängd alkalihydrat på ammoniumsaltet eller ock
genom omsättning af ett alkalisulfat med bariumazid. Dessa
framställningsmetoder lämpa sig dock ej för talliumsaltet, som är mycket
svårlösligt, utan detta framställes genom fällning af talliumnitratlösning med
ammoniumazid eller fri kväfvevätesyra. Salterna renas sedan genom
omkristallisering ur vatten och torkas i exsickator öfver svafvelsyra.
De äro alla vattenfria. De kristallisera ur vatten vanligen i ej
synnerligen väl utvecklade kristaller, utom litiumsaltet och i synnerhet
rubidium- och talliumsalterna, af hvilka det sistnämnda bildar stora
tavelformiga kristaller. De lösas i vatten under köldutveckling (dock
ej litiumsaltet), och lösningarna reagera alkaliskt (utom talliumsaltet),
beroende därpå, att salterna sönderdelas delvis i fri syra, som bortgår,
och bas. Alkaliazidernas löslighet i vatten, jämförd med motsvarande
kloriders, bromiders och jodiders, framgår af följande tabell, som utvisar,
huru mycket af de resp. salterna löses i 100 delar vatten af 16° C.
Cl ! Na. j Br J
-| Li.................................;..[ 66 I 77 | 168 162 ■
| Na ..................................1 36 j 41 I 86 174,5 j
1 K....................................! 33,5 49 | 62,5 1 141 j
Rb ..................................I 97 I 107 j 105 I 150
Cs...................................i 176 i 307 ! — . I - ’
I TI....................................! 0,8c I 0,3 ! — j 0,006 I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
