Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
Kaliumbikromat, guldklorid, kvicksilfverklorid m. ö. reagens ge
karakteristiska fällningar.
Utspädda syror angripa tridipyridyl-ferrosalter ytterst långsamt vid
vanlig temperatur; de olika salterna kunna också utan förlust fällas
äfven i sur lösning och af fri syra (t. ex. jodiden af jodväte).
Vid kokning sönderdelas tridipyridyl-ferroföreningarna af utspädda
syror temligen raskt, men betydligt långsammare vid närvaro af
öfverskjutande ferrosalt, hvilket anger, att vid sönderdelningen syran inträder
i stället för ferrosaltet, som därigenom blir fritt.
Löses dipyridyl i svafvelsyra och tillsättes ferrosulfat, uppkommer
rödfärgning, hvilket visar, att tridipyridylmolekylen Mven bildas i sur
lösning. Hittills är ingen förening bekant af två värdig metall med
amoniak eller amin (hvartill dipyridyl här måste räknas), som icke af
fri syra genast beröfvas sin amin, och att dylik organisk metallförening
bildas i sur lösning, är sannolikt fullkomligt enastående.
Vidare anföras några förhållanden, som i början förefalla mycket
öfverraskande, men som lätt kunna förklaras. Tridipyridyl-ferrosalters
bildning påverkas icke af närvarande alkalisalter eller alkaliska
jordmetallsalter och lika litet af aluminium-, mangan- eller bly salter.
Innehåller däremot en dipyridyllösning zink eller kadmium, så
förorsakar tillsatt ferrosalt ingen färgning, under det att omvändt den röda
tridipyridyl-ferrosaltlösningen icke förändras genom att man efteråt
tillsätter zink- eller kadmiumsalter. Det är sålunda icke likgiltigt i
hvilken ordning salterna blandas.. Orsaken härtill är, att zink och kadmium
genast ge stabila, färglösa tridipyridylföreningar, som icke påverkas af
ferrosalt, lika litet som zinksalter påverka färdigbildade
tridipyridyl-ferrosalter. Utom zink och kadmium, hvilkas dipyridylföreningar
upptäcktes af förf. på detta sätt, ge äfven kobolt, nickel och koppar
liknande föreningar, men dessa äro samtliga färgade.
3. Tridipyridyl-f errosalternas oxidation.
I motsats till de genom luftens syre så lätt oxiderbara
ferrosalterna, äro dessas föreningar med dipyridyl fullkomligt oangripliga för
luftens syre. Äfven kromsyra och brom oxidera ej. Kraftigare
oxidationsmedel, såsom konc. salpetersyra, klor, kaliumpermanganat, oxidera
glatt och kvantitativt, utan att molekylen sönderfaller, till blå
tridi-pyridyl-*P-ferrisalter (C10H8N2)3FeinR3. (Beteckningen -3P- anger, att dessa
icke erhållas direkt af dipyridyl och ferrisalt); på sådant sätt synas
föreningar af helt afvikande natur erhållas.
Vid oxidation med kaliumpermanganat droppvis grumlas den röda
färgen för att sedan öfvergå till indigoblått, hvartill just den
perman-ganatmängd åtgår, som erfordras för oxidering af befintligt ferrosalt
till ferrisalt.
Den blå lösningen af tridipyridyl-*P-ferrisalt reduceras hastigt i
dagsljuset, liksom af ferrosulfat, Svafvelsyrlighet, svafvelväte samt af
metalliskt silfver och kvicksilfver, hvilka dervid gå i lösning;
vätesuperoxid reducerar under syreafgifvande.
Egendomligt är dessa salters förhållande till alkalier. Vid tillsats
af utspädd natronlut blir lösningen röd och luktar starkt ozon, tillsats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
