Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vid nära 59 års ålder, dukade han under för en hastigt påkommen
slagartad sjukdom, som ändade hans lif den 14 sistlidne Maj.
Huruvida Nilson under yngre åren haft intresse för kemi, är mig
ej bekant; deremot synes han ha haft fallenhet för de klassiska
språken, särskildt grekiskan, hvari han också fått ett mycket vackert betyg i
studentexamen 1859. Vid universitetet i Upsala egnade han sig dock snart
åt naturvetenskaperna, företrädesvis kemi, geologi och zoologi. Medan
han studerade kemi, blefvo hans anlag för detta ämne uppskattade af
professor Lars Svanberg, ty det dröjde ej länge, innan Nilson blef
amanuens vid laboratoriet och från lärjunge en af Svanberg’s närmaste
vänner. Svanberg var som bekant en af Berzelii mest framstående
svenska lärjungar, och hans vördnad för mästaren meddelade sig äfven
åt Nilson, hvars starkt utpräglade fosterlandskänsla också tog sig uttryck
i hans beundran för våra stora namn på det kemiska området.
Nilson var ej mycket anlagd för spekulativ forskning, och filosofiens
spörsmål voro ofta föremål för hans löje; i stället hade han ett starkt
utveckladt praktiskt sinne, och det torde höra till sällsyntheterna, att
en person kan handskas med kemikalier och kemiska apparater på ett
så renligt och verkligen elegant sätt som han. På laboratoriet i Upsala,
der jag under många år arbetade under hans ledning, kan jag ej
erinra mig någon enda gång hafva sett honom i laboratorierock, ett
plagg, som eljest alla kemister anse höra till yrket. En gång fick han
dock med ett par nya benkläder plikta för sin oförsigtighet i detta fall.
Det var för öfrigt ett verkligt nöje att se honom laborera. Han var en
mästare i att hopsätta apparater, hvarvid hans färdighet i glasblåsning
kom honom väl till pass. En person, som i Upsala med ovanlig
framgång egnade sig åt glasblåsningen, var vår ordförande, d:r Norblad,
som, samtida och nära vän till Nilson, måhända bidragit att utveckla
hans färdighet i denna för en kemist nästan oumbärliga konst.
De föreläsningar i allmän kemi, som höllos af Nilson såsom t. f. prof.
under året 1874, voro något, hvartill man ej dittills sett maken. Med
tillhjelp af A. W. Hoffmann’s ej långt förut konstruerade apparater för
volumetriska experiment kunde han enkelt och tydligt demonstrera de
nu gällande atom- och molekyllagarne. Man ser ej så sällan ett
föreläsningsförsök misslyckas och får i stället föreläsarens försäkran, att
experimentet borde ha utfallit så eller så. Något dylikt behöfde aldrig
hända Nilson, ty hans experiment voro alltid väl förberedda. Såsom
föreläsare hade han kanske ett något för torrt föredrag, men
föreläsningarne voro i stället affattade i ett klart och redigt språk. I likhet
med Berzelius kunde han skrifva sina manuskript så, att de ej behöfde
nämnvärdt ändras vid tryckningen. I allt sitt vetenskapliga arbete,
både som experimentator och författare, ådagalade han en omsorg och
noggrannhet, som gifva hans afhandlingar ett bestående värde.
Det förefaller mig, som om Blomstrand och Nilson kanske mer än
andra svenska kemister stått Berzelius nära, så tillvida som de hvar
för sig representerade en sida af dennes vetenskapliga personlighet,
Blomstrand den mera spekulativa och systematiserande, Nilson den mera
exakt analytiska.
Nilson’s gradualafhandling, på hvilken han utnämndes till docent i
kemi 1866, behandlar ett ämne, kalladt thialdin, som erhålles, genom att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
