Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
159
Sammanträdet den 23 Oktober 1899.
Docenten A. Langlet redogjorde för Forslings undersökningar öfver
absorpsionsspektra hos erbium, holmium och tulium, hvilka
undersökningar fördelaktigt skilde sig från föregående dels genom sin stora
noggrannhet, dels därigenom, att spektras utseende i lösningar af olika
koncentration undersökts, hvarigenom åtskilliga viktiga förhållanden
kommit i dagen. I den härpå följande diskussionen omnämnde
docenten Langlet, att han undersökt en lösning af acetättiketersalt af
holmium i benzol, hvarvid ett spektrum med fullt skarpa band
erhålles, beroende på att endast odissocierade molekyler i en dylik
lösning förekomma. Docenten Palmcer framhöll, att ett fullt skarpt
spektrum borde vara att förvänta äfven i mycket utspädda vattenlösningar,
då dissociationen är fullständig samt, att jonens spektrum vore för
hvarje metalls alla salter gemensamt, hvarför en bestämning af
detsamma vore af intresse.
Licentiat C. von Schéele anförde några af de iakttagelser beträffande
Krüss’ och Nilsorts teori angående antalet sällsynta jordarter, hvilka
gjorts på ceritmetallernas område, och hvilka leda till samma resultat,
som framgår af Forslingys undersökningar, nämligen att denna teori
måste anses otillfredsställande. Sålunda har Bailey visat, att det är
nästan omöjligt att uppskatta den relativa intensiteten i
absorptionsbanden för ett ämne vid närvaro af närliggande band tillhörande andra
ämnen. Schotiländer har framhållit de felslut, till hvilka Krüss och
Nilson kommit genom att icke taga hänsyn till att flera af jordarterna
hafva absorptionsband på samma ställe i spektrum. Talaren anförde
vidare de resultat, till hvilka Krüss och Nilson kommit beträffande
praseodidym, och åskådliggjorde medelst en tafla öfver
absorptionsspektra vanskligheten i ofvannämnda forskares metod.
Licentiat T. Ericson-Aur en redogjorde för de s. k.
Becquerel-strålarne, som utsändas från uranpecherz och andra mineral, och som
nyligen föranledt hr och fru Curie att antaga tillvaron af tvänne nya
grundämnen, radium och polonium. Försök utfördes, som visade de
ifrågavarande strålarnes förmåga att göra luft ledande för elektricitet.
Sammanträdet den 6 November 1899.
I anledning af att denna dag 25 år förflutit, sedan professor P. T.
Cleve utnämndes till ordinarie professor i kemi vid Upsala universitet
hade sektionen anordnat en festlighet, hvartill professor Cleve inbjudits.
Densamma inleddes med ett föredrag af professor Widman, utgörande
en öfversigt af de arbeten, som under de gångna 25 åren utförts å
Upsala kemiska laboratorium.
Härpå följde supé och ett samkväm, hvarvid sekreteraren å
sektionens vägnar till professor Cleve öfverlämnade ett minnesalbum,
innehållande porträtt af professor Cleves medarbetare och lärjungar å Upsala
kemiska laboratorium 1874—1899. Under samkvämet, som bevistades
af flera äldre sektionsmedlemmar, numera bosatta utom Upsala^ samt
representanter för öfriga naturvetenskaper, höllos åtskilliga tal, hvar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
