Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47
Ag användt funnet. Cu användt funnet.
0.9486 0.9485 0.1054 0.1056
0.9913 0.9917 0.1101 0.1100
0.4799 0.4795 0.0533 0.0534
0.4716 0.4718 0.0524 0.0523.
Kiliani påpekar i sitt med stor omsorg utförda arbete de
svårigheter, som möta. Lösningen får ej vara starkt sur, ty då utfälles endast
väte och intet silfver. Å andra sidan bildas vid elektrolys af neutrala
eller svagt sura silfverlösningar alltid silfversuperoxid, AgO, som ett
brunt öfverdrag på anoden. Detta försvinner dock småningom men
fördröjer alltid elektrolysen. Det värsta felet är, att det utfällda Silfret ofta
blir svampigt och ej säkert häftar vid den som katod använda
platinaskålen. Denna olägenhet förmådde Kiliani ej fullt bemästra.
För att undanröja den ännu vid metoden häftande osäkerheten,
företogo Kiister och v. Steinivehr (1898) en grundlig undersökning,
hvarigenom vunnos fullt säkra föreskrifter för skiljande af koppar och
silfver med elektrolys. De använde därvid den i fig. l angifna
anordningen för bestämning af sönderdelningsspänning, hvilken är typisk för
en riktigt anordnad kvantitativ elektrolys. Som strömkälla vid
kvantitativa elektrolyser användes med största fördel två efter hvarann
kopplade ackumulatorer, hvilka ge en konstant spänning af 4 volt. Lika
bra är en G-ulcher’s termostapel med 66 termoelement, som äfven ger
4 volt och har ganska litet inre motstånd; den hettas med gas. Har
man hvarken ackumulatorer eller gas, utan är hänvisad till
primärele-nient, så äro de s. k. Cupron- elementen otvifvelaktigt de lämpligaste.
De ha som negativ pol en amalgamerad zinkplatta, som elektrolyt
natronlut och som positiv pol en kopparoxidplatta. De gifva en konstant
spänning af 0.85 volt (3—4 element behöfvas således), ha mycket litet inre
motstånd och kunna stå i flera månader utan att behöfva söndertagas
eller påfyllas. Vid deras verksamhet går zinken i lösning som
natrium-zinkat, under det att kopparoxiden reduceras. När kopparoxidplattan
fullständigt reducerats, tager man upp den och låter den ligga i luften
en tid, då den frivilligt oxiderar sig.
Som galvanometer användes en milliamperemeter och den
elektrolytiska cellen består af en inuti medelst sandbläster matterad platinaskål
som katod samt en spiral af platinatråd som anod.
Kusters och v. Steinwéhr*^ recept lyder sålunda: O—2.0 g silfver
böra finnas som nitrat i 150 cm3 lösning, som försättes med 5 cm3
alkohol, l å 2 cm3 salpetersyra (spec. vikt 1.4), uppvärmes till 55 å 60°
och elektrolyseras med en konstant spänning af 1.35—1.38 volt.
Alkoholen tillsättes för att genom sin reducerande inverkan förhindra
superoxidbildningen vid anoden. Syran förhindrar af ännu outredd
anledning svampbildningen; vid lägre spänning kan man dock äfven ur
neutral lösning få Silfret som fast häftande, glänsande öfverdrag.
Uppvärmningen ökar lösningens ledningsförmåga och påskyndar sålunda
utfällningen. Spänningen bör noga iakttagas och eventuelt regleras genom
glidkontaktens flyttning — då undvikes med säkerhet svampbildning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
