Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
hviteämnens sönderdelning dessa tre kroppar bildas, så förfäktar Kossel
den åsikten, att en protaminkärna af sturinets typ ligger till grund för
ägghvitemolekylen; jå, ännu mer, allt talar för att vi i protaminet ha
framför oss den enklaste äggh vitekroppen. Protaminet ger nämligen
biuretreaktion, det spaltas af trypsin och förhåller sig som ägghvita
gentemot olika fällningsmedel.
Enligt detta betraktelsesätt skulle de olikartade ägghvitekropparna
uppstå därigenom, att än den ena, än den andra gruppen lagrar sig till
kärnan. Som sådana sidogrupper uppträda monoamidosyror och vidare
den aromatiska tyrosingruppen; genom inträde af svafvel, järn eller jod
uppstå vidare olikheter. I kasein och hönsägghvita uppgår mängden af
arginin- och histidinkväfvet till 12 å 18 procent af hela kväfvemängden.
Af stort intresse äro analogierna mellan protaminerna och de högre
kolhydraten, särskildt polysacchariderna. Liksom polysacchariderna
uppbyggas af kväfvefria hexonmolekyler, så uppbyggas protaminerna af de
kväfvehaltiga hexongfupperna arginin, lysin och histidin, hvilka just med
hänsyn till denna analogi kallats hexonbaser. En liknande
sönderdelning, som polysacchariderna undergå genom diastas, inträffar hos
protaminerna under trypsinets inverkan.
I denna analogi mellan ägghvitekroppar (protaminer) och kolhydrat
uttryckes en öfverraskande öfverensstämmelse i byggnaden af den
lefvande cellens kväfvehaltiga och kväfvefria organiska beståndsdelar.
H. W.
Om Lilienfelds peptonsyntes.
(Ref. efter M. glimmer J. pr. Ghem. 60, 2 8o, 1899.)
Försök till ägghvitesyntes ha gjorts af Grimaux, S chiit senberg er,
Pickering m. fl., hvika emellertid icke lyckats nå målet. År 1894 gjorde
Lilienfeld »ett blygt försök att lösa problemet» genom kondensation af
amidoättiksyrans etylester med samma estrar af leucin och tyrosin.
Senare har han framställt följande metoder (Chem. Z. 23, 89 o. 589).
Fenol och amidoättiksyra kondenseras med hjälp af fosforoxiklorid, eller
också användes i stället för glykokoll och fenol asparagin och
paraami-dobenzoesyra, samt i stället för fosforoxiklorid glasig fosforsyra,
meta-fosforsyra, fosforsulfoklorid eller fosforpentoxid. Kondensationsprodukten
skall enligt L. »med full säkerhet» kunna uppgifvas vara syntetiskt
framställd pep ton (resp. peptonklorhydrat).
Som det förefaller något egendomligt, att vid denna process en
pepton skulle bildas, har d:r Klimmer på uppdrag af prof. Ernst von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
