Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
amoniak, hvarefter amoniaklösningen afdunstas till torrhet. Återstoden
blandas med soda och cyankalium, blandningen införes i ett red
aktions-rör och upphettas i kolsyreström till smältning, då arseniken förflyktigas
och sätter sig som en »spegel» i rörets kallare del. — Metoden har,
såsom synes af denna beskrifning, talrika operationer och är derför
besvärlig samt fordrar tid. Talrika detalj föreskrifter äro dertill att noga
iakttaga, om resultaten skola blifva skarpa och tillförlitliga.
I stället för den officiela metoden har derför flerestädes tillämpats
en enklare metod, vid hvilken saltsyredestillatet försättes med
salpetersyra och direkt intorkas. Intorkningsåterstoden nedsköljes derpå med
litet vatten i en i gång varande vätgasapparat af helt små dimensioner,
dervid gasen, ledd genom ett Upphettadt glasrör, genast ger spegel, om
arsenik förefinnes. — Metoden är betydligt enklare än den förra, men
har det felet att gifva speglar vid arsenikmängder, som äro betydligt lägre
än de minimalmängder, hvilka vid den officiela metoden gifva spegel.
Båda metoderna hafva det obehag, att de fordra gasapparater,
hvilkas gång behöfver regleras. Men analytikern vill ogerna hafva till
dagligt bruk metoder, som fordra gasapparater, i synnerhet då, såsom här,
slutreaktionens skärpa beror af gasapparatens riktiga skötsel. Derför har
jag länge tänkt, att man borde söka ersätta de tvänne hos oss brukliga
arsenikundersökningsmetoderna med enklare. Då rm den sistnämnda
metoden, innan den griper till gasapparaten, först koncentrerar profvets
hela arsenikhalt i en liten intorkningsrest på bottnen af en skål, har
det synts mig, som borde man lätt kunna uppvisa arseniken i denna
rest utan att förflytta densamma ur skålen och alltså utan att behöfva
använda gasapparaten.
När jag derför såg mig närmare om i tidskrifts- och
handboks-litteraturen, fann jag snart flerfaldiga arsenikreaktioner, som här kunde
låta använda sig. Så skulle man ju lätt kunna reducera fram
arsenik-halten ur afdunstningsresten medelst tennklorur. Likaså skulle man kunna
reducera ut arsenikhalten medelst natriumhypofosfit. Man skulle äfven
kunna försätta afdunstningsresten med litet molybdenlösning och vid
intorkning få fram arsenikmolybdatets vackert gula färg. Och man skulle
kunna försätta resten med litet tiacetsyrelösning och vid intorkning få
fram gul svafvelarsenik. Alla dessa reagens befunnos vid närmare
af-profning kunna lemna säkra och beqväma undersökningsmetoder, mot
hvilka ingenting annat kunde invändas, än att de för ändamålet blefvo
alltför skarpa. Reagensen, rätt använda, gåfvo nemligen tydliga
arsenikreaktioner redan vid O.oi milligram arsenik och derunder. För att
kunna tillämpa dem, blef alltså första frågan att på något sätt moderera
reaktionernas känslighet, och den nästa att undersöka, hvilken af
reaktionerna var att föredraga. Jag fann snart, efter mina försök att döma,
natriumhypofosfitet vara det lämpligaste af de fyra reaktionsmedlen; och
har jag, efter ett större antal med detsamma anställda försök, funnit
följande föreskrifter lämpliga för detta arsenikreagens’ användning.
Utgångspunkten vid föreskrifternas uppställande. Då den nu
gällande officiela undersökningsmetoden synes vara uppställd med ledning
af handelskemisten, d:r Carl Setterberg’® förundersökningar, har jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
