Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
85
samt senast af Mylius, Foerster och Schoene. Cementiten förekommer i
kolrikt stål som ofta nätformigt utskilda massor; finnes såväl efter
härdning som urglödgning. Cementiten — för öfrigt identisk med mineralet
cohenit i meteorjärn — bildar den andra beståndsdelen i perliten.
Denna är uppbygd af vexellagrande mikroskopiska lameller af ferrit och
cementit, framträdande först vid 300 ggrs förstoring. Namnet härrör
från det perlemorskimrande färgspel, som dessa lameller, typiskt
utbildade, visa under mikroskopet. Perliten förekommer endast i ohärdadt
stål och järn. Af den olikartade sammansättningen skulle man vänta,
att perlitens kolhalt varierade, allteftersom mera ferrit eller cementit
inginge. Detta är emellertid icke fallet; perliten visar oföränderligt en
’kolhalt af 0.9 % (något lägre, 0.8 %, då föreningar ingå). Ett stål med
0.9 X kol består i urglödgadt tillstånd uteslutande af perlit; härmed
sammanhänger det kända faktum, att stålets seghet är störst vid 0.9 %
kol. Är kolhalten större, finnes därjämte utskild cementit; är kolhalten
mindre (d. v. s. järnhalten större) ingår därjämte ferrit. Perlitens
konstanta sammansättning (som gjort att man däri sett en »subkarbid» af
järn med formeln Fe24C) i förening med dess säregna struktur, till
hvilken man blott har ett motstycke i stelningsprodukten af s. k. eutektiska
blandningar, visar att man här har en omedelbar tillämpning af den
moderna lösningsteoriens resultat.
För att detta må fullt tydligt framgå, vilja vi betrakta förhållandena
vid en saltlösning. Låt t. ex. en utspädd koksaltlösning i vatten
afkylas. Vid någon temperatur under 0° börjar is att utfrysa; härigenom
kommer koncentrationen successivt att ökas hos lösningen, men tillsist,
vid — 22°, uppnås en punkt, vid hvilken koncentrationen vid ytterligare
temperatursänkning icke vidare förändras: den resulterande lösningen —
den s. k. eutektiska blandningen — stelnar med oförändrad procentisk
sammansättning till en mekanisk kristallblandning af is och JcoJcsalt,
och, så länge detta eger rum, stannar temperaturen vid — 22°. För
saltlösningen, resp. blandningen af is och koksalt är sålunda —22°
en kritisk temperatur; höjes temperaturen från att ha varit lägre,
kommer vid — 22° en värmeabsorption att ega rum — temperaturen förblir
stående tills allt koksalt upplösts.
Om den ursprungliga lösningen var mättad med koksalt, kommer
under temperaturnedsättningen koksalt successivt att utkristallisera,
vätskan blir därigenom mera utspädd, tills den vid — 22° har alldeles lika
sammansättning som den ur utspädd lösning bildade, eutektiska
blandningen.
Analogien är påfallande mellan stålets »fasta lösning» och
saltlösningen. Är koncentrationen ringa, d. v. s. liten kol-, resp. salthalt,
utkristalliserar vid afkylning lösningsmedlet, sålunda ferrit, resp. is.
Är däremot koncentrationen större, d. v. s. karbid-, resp. salthalten stor,
utkristalliserar karMd (cementit), resp. koksalt. Och, när afkylningen
öfverskridit den kritiska temperaturen, c:a 700°, resp. — 22°, har den
eutektiska lösningen öfvergått till en mekanisk, intim blandning af, i
förra fallet ferrit och cementit (perlit), i senare fallet is och koksalt.
Såsom angifvits i öfversikten, är en af stålets grundbeståndsdelar
Svensk Kemisk Tidskrift. XII. Q
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
