Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
i Koiozsvår, Zsolnay i Pecs. En intressant nyhet var ett slags tegel,
kalladt kéramit, utstäld t af »société anonyme hongroise pour la
fabri-cation de produits céramiques» i Budapest. JCeramiten tillverkas af ett
slags kalk-aluminiumsilikat, hvilket torkas, finpulveriseras, pressas i
tegelform och brännes vid mycket hög temperatur, så att den färdiga stenen
får ett halfsmält utseende. Dess färg är gul, dess hårdhet uppgifves
motsvara korandens. Dess hållfasthet mot sönderkrossning uppgifves
till 3,800 å 4,000 kg. pr qvcm. eller dubbelt så mycket som bästa
granit. Keramiten är vidare indifferent mot alla atmosfäriska inflytelser
såsom regn och frost. .Den har derför visat sig utmärkt som
byggnads-sten och såsom gatsten öfverlägsen tuktad granit.
Holland hade ett par mycket intressanta utställningar. Fabriken
Rotenburg i Haag väckte stort uppseende genom en vara, tillverkad af
en ny porslinsmassa och ovanligt tunn i godset samt genomskinlig. De
tycktes likna den japanska porslinssorten »sets» eller äggskalsporslin
och voro så lätta, att man erfor en känsla af öfverraskning, när man
lyfte dem. De större pjeserna föreföllo nästan elastiska; formerna voro
lätta och luftiga och dekorationerna smakfulla. Rozenburgs utställning
var i sitt slag enastående. En annan bemärkt utställare var Joosl
Thooft & Laboiicliére i Delft, som hade att uppvisa ståtliga och väl
utförda delfterfajangser i den traditionella blå färgen. Delfterporslinet
leder sina anor tillbaka till 1500-talet, men tillverkningen deraf
upphörde alldeles i början af 1800-talet på grund af konkurrensen med de
engelska tryckta fajangserna, och först i början af 1870-talet började
den ofvannämnda firman att söka återupplifva den gamla
delfterindu-strien, som under sin glansperiod bedrefs af närmare 30 olika fabriker
i staden Delft. Det nya delfterporslinet, som nu såg dagen, var likväl
ej likt det gamla, ty medan detta var en vanlig fajangs med tennglasyr,
hvarpå ornamenter i blå färg anbragtes, har det »nya delft» en massa,
som liknar det fältspatäkta porslinets, och ornamenterna anbringas på en
biscuit-grund med glasyren utanpå färgen, så att det >nya delft» har
underglasyrfårg. Emellertid har man också börjat återgå till det gamla
framställningssättet. Samma fabrik utstälde också ett slags lergods
kalladt »jacoba», å hvilket ornamenten anbringas i den mjuka massan,
under det att efter första bränningen glasyr och färger med metallreflex
vid stark hetta inbrännas deri.
Italien hade i sin ståtliga paviljong en mångskiftande utställning,
i hvilken maj olikavaror i Della Robbias stil voro förherskande, mycket
vackra men i allmänhet utan originalitet. Bland utställare må nämnas
Richard-Ginori i Milano med vackert porslin och fajangs, Cantagalli i
Florens med vackra lystrer, i hvilkas framställning italienarne äro
mästare, Signa i Florens med präktiga byster i terrakotta, Mollica i
Neapel med majolikor, Salvini i Florens med konstsaker i målad fajangs,
Molaroni i Pesaro med antika majolikor.
Ryssland hade blott ett par utställare af någon betydenhet
nemligen Kousnetzow i Moskwa med särdeles vackra serviser, och Ar abl a
i Helsingfors med serviser och kakelugnar.
Belgien var på det hela obetydligt representeradt, men lyste dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
