- Project Runeberg -  Svensk kemisk tidskrift / Tolfte årgången. 1900 /
190

(1889-1919)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

190

rerade cellulosan är en ytterst finfördelad fällning, hvilken särskildt väl
lämpar sig för nitreringsändamål. Den har fördelar framför fibrös
cellulosa, hvilka äro att beakta. Vid ni trering af det senare materialet är
det alltid svårare för syran att ingripa så jemt, som då man har att
göra med en amorf massa, hvilken kan fås finfördelad till yttersta
gränserna. Diffusionen utgör ett hinder vid ni trering af den tubulära formen
på cellulosa, särskildt vid kort nitreringstid, som numera användes vid
alla moderna krutfabriker. Vid tvättningen af nitratet kommer åter
diffusionen med samt utgör ett hinder för erhållandet af en jemn
produkt. Vid nitrering af en amorf massa bortfaller af helt naturliga skäl
denna olägenhet.

Anmärkas kan dock mot ofvanskrifna: det är en besvärlig omväg,,
som blifvit använd för att erhålla den amorfa formen på cellulosa. Då
den senare kan fås direkt samt af lika så ren som lämplig form och
på grund af sitt framställningssätt till betydligt billigare pris, torde för
nitreringsändamål den direkt framstälda amorfa cellulosan erbjuda större
fördelar. I sammanhang härmed kan jag nämna en egendomlig
tillämpning, som amorf cellulosa fått. Det har visat sig, att, om ytterst finfördelad1
cellulosa, så finfördelad som med mekaniska hjelpmedel kan erhållas,
får afsätta sig efter uppslamning uti vatten, bildar den åter en fast
kropp, hvilken eger cellulosans alla egenskaper, bland annat
cellulosans sp. vigt i full öfverensstämmelse med hvad den rena cellulosan
besitter. Det är här cellulosans höga molekylarvärde, hvilket med
all säkerhet torde utgöra den bindande kraften för molekylernas
återförening. Det på så sätt erhållna ämnet skulle kunnat få stor
användning inom industrien, men det har visat sig, att detsamma är ytterst
hygroskopiskt, hvarför det ej torde kunna påräkna någon större
praktisk tillämpning.

Vid cellulosa, framstäld genom regenerering af viskos, erhålles ej,
den nu beskrifna kroppen. Cellulosamolekylen är här mindervärdig, den
attraktionskraft, som behöfves för att återförena molekylerna till en fast
kropp, räcker ej till.

Cellulosan blifver efter regenereringen delvis öfverförd uti en
hydrofor m.

Cellulosaacetat. Såsom från början nämdes, har den från viskos
regenererade cellulosan större frändskap till syror än cellulosa i naturlig
form. Detta förhållande har ledt till framställning i kommersiell skala
af cellulosaacetater. Dessa föreningar, hvilka äro framstälda i enlighet
med metoder, som utarbetats af Cross och Weber, likna till sina
fysiska egenskaper cellulosanitraterna men skilja sig från de senare
derigenom, att de icke äro eldfarliga eller explosiva. De kunna användas
med ännu större fördelar än nitraterna vid tillverkning af fernissor,
konstgjordt läder och i öfrigt för alla produkter, der nu celluloid användes.
Acetatet är mera hållbart för vatten än nitratet, och dess elektriska
isolationsförmåga bättre än de fleste kända ämnens. Då acetaterna
dessutom kunna framställas betydligt billigare än nitraterna, böra de inom
industrien kunna få mycket stor användning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:31:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svkemtid/1900/0194.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free