Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27
merkuriklorid till motsvarande m er kur oförening. Affärgar brom- och
jod-lösning. Ångtätheten bestämdes enligt Dumas metod vid +2°––-h 3°C.
Medelvärde af två bestämningar 65.1 (i förhållande till vätgas), svarande
mot molekularvikten 130.2.
b) H. Ley: »Zur Konstitution der Uranylsalze.»
I sitt arbete »"Ober die Verbindungen der Uransäure mit schwefliger
Säure» hade Kohlschutter gjort den uppfattningen gällande, att
uranyl-salterna voro en kondensationsprodukt mellan uransyra och andra syror.
Uranylsalterna borde då i vattenlösning vara fullständigt hydrolyserade
enligt ekvationen:
U02X2 + 2H20 = U02(OH)2 + 2XH.
En utspädd uranylnitratlösning borde alltså visa ungefär samma
ekvivalenta ledningsförmåga som salpetersyra. Enligt såväl af författaren
som af Dittrich gjorda undersökningar öfver uranylnitratets
ledningsförmåga framginge emellertid, att denna vore obetydligt större än hos
bariumnitrat, hvadan hydrolysen vid stark förtunning ej torde uppgå till
mer än 5 X- Dittrich hade äfven bestämt mängden hydrolytiskt
spaltade vätejoner i uranylnitratlösning genom rörsockerinversion och funnit
hydrolysen uppgå till 3.6 % i 1/lo n-lösning vid 65° C. Nu skulle man ju
äfven kunna anse, att den hydrolytiska spaltningen försigginge endast till
hälften och att den dervid bildade salpetersyran inginge i en komplex
förening med uranylnitrat enligt ekvationen:
2HN03 + UOa(N08), - H2U02(N03)4.
Denna komplexa syra skulle emellertid enligt Abegg och Bodländer
vara ännu starkare spaltad än salpetersyra och följaktligen vätejonernas
antal större än rörsockerinversionen gifvit vid handen.
Uranyl skulle alltså existera såsom själfständig jon och uranylsalterna
med afseende på hydrolytisk spaltning stå närmast aluminium- och
be-rylliumsalterna.
c) A. Nastukoff: »Ober einige Oxycellulosen und iiber das
Mole-kulargewicht der Cellulose.» (Berichte XXXIII, 2237.)
Med anledning af referaten yttrade sig amanuensen Dödman.
Sammanträdet den 13 December 1900.
Docenten C. von Schéele höll föredrag öfver »Flytande svafveldioxid,
dess framställning och användning i industrien.» (Hufvudsakligen efter
Aug. Harpf: Fliissiges Schwefeldioxyd. Sammlung chemischer und
chemisch-technischer Vorträge.)
Med anledning af föredraget yttrade sig amanuenserna Hellsing och
Ekbom samt fil. stud. O. Tenoiv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
