Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5f
som skulle förstå att välja lämpliga metoder, men utan tvifvel skulle
en stor del krångla in sig i olämpliga metoder och den sista .villan blifva
värre än den första. Atterberg’s förslag att med siffror uttrycka den
högsta tilllåtna arsenikmängd synes mig deremot mycket godt, blott det
så. fullständigas, att arsenikspegel skall som bevis för undersökningens;
riktighet fortfarande bifogas intyget.
Att kriticera alla de af Atterberg föreslagna
arsenikundersökningsmetoderna skulle blifva ett alldeles för vidlyftigt arbete, och jag måste
derför afstå derifrån för att öfvergå till granskning af
Fabriksföreningarnas skrifvelse.
Norrköpings och Borås Fabriksföreningar anföra uti sin gemensamma
skrifvelse till Konungen såsom stöd för sin begäran om revision af
giftstadgans 20:e §, att de undersökningar, som blifvit utförda af Lektor
W.Abenius i Borås och finnas intagna i Svensk Kemisk Tidskrifts
Aprilhäfte förlidet år, skola hafva ådagalagt, att oarbetad ull och ofärgadt
ullgarn ofta innehålla arsenik, och att det derför ofta skulle vara omöjligt
för fabrikanterna att åstadkomma ylleväfnader, som med afseende på
arsenikhalt uppfyllde giftstadgans fordringar, och att oafsedt detta
förhållande vårt lands lagstiftning beträffande den högsta tillåtna arsenikhalten
i ylle varor är så sträng, att den ofta förorsakat industriidkarne stora
förluster, från hvilka de ej med vanlig försigtighet kunna skydda sig.
Liksom lektor Abenius har jag funnit, att ofärgade ullgarn ofta
innehålla ganska mycket arsenik, och vid ett tiotal fall har äfven detsamma
varit förhållandet med ospunnen ull. Att den ospunna ullen innehöll
arsenik, öfverraskade mig, så mycket mer, som vid ett par tillfällen
in-lemnaren af varan på min fråga påstått, att den utländska firma, hvars
ombud han var, förklarat, att ullen vore oblekt, samt att arseniken
inkommit i ullen genom fårens tvättning uti arsenikbad. Då ullen
emellertid syntes mig för hvit för att vara oblekt, ville jag ej sätta tro
till den lemnade upplysningen, förr än jag fick den bekräftad af Abenii
uppgifter. Sedermera har jag dock tagit frågan under ornpröfning och
funnit, att man lätt kan förklara arsenikens förekomst i ofärgade
yllevaror på annat sätt.
Vid ullens bearbetning underkastas den bland andra
behandlingssätt tvänne operationer, hvilka hvar för sig äro tillräckliga för ullens
förorening med stora arsenikmängder. Ullen torde nämligen i. de flesta
fall karbpniseras, hvilket tillgår på så sätt, att den blötes i svag svafvelsyra,
centrifugeras och upphettas, hvilket allt sker för att förkola vegetabiliska
ämnen, såsom kardborrar och dylikt, så att dessa vid följande
bearbetning lätt kunna aflägsnas, och slutligen blekes ullen ofta med
svafvel-syrlighet. Uti båda dessa fall återfinner man lätt den aldrig sinande
arsenikkällan, arsenikhaltig svafvelkis eller svafvel, och jag anser derför,
att ännu saknas bevis för, att råull ursprungligen innehåller arsenik.
Hvad beträffar andra delen af Fabriksföreningarnas skrifvelse,
nämligen att den svenska lagstiftningen ifråga om den högsta tillåtna
arsenikhalten i handelsvaror skulle vara onödigt sträng, tror jag mig utan
förbehåll kunna instämma deri.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
