Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
87
något kolsyra, som oabsorberad genomgått luten. När gasen uppstiger
från lutens yta, mötes den här af ett fint duggregn i alla riktningar
af färsk pottaskelösning, som således upptager den kolsyra, som
undgått luten. Slutligen samlar sig gasen, piskad af lutstrålarne, i den
domformade öfversta delen af apparaten, hvarifrån den, nu helt befriad
från sin kolsyra, genom röret / utkommer i luften. Den kolsyran
innehållande luten, till stor del (30—90 X) bestående af bikarbonatlösning,
rinner nu genom svanhalsröret g till en i marken nedgräfd lutreservoir
E. Öfverfallsröret g är vid inkopplingen i absorptionsapparaten fästad
medelst en vridbar ihålig led, hvarigenom röret kan sänkas eller höjas
och på detta sätt luthöjden i kärlet regleras. Från lutbehållaren E
uppsuges luten af pumpen P och intryckes i förvärmaren G, hvarest den
uppvärmes af den från afdrifvaren kommande varma pottaskeluten. Här
uppvärmes luten till c:a 70° och med denna temperatur inkommer
bikarbonatlösningen i lutkokaren eller afdrifvaren K. Denna är en
rörpanna, som värmes med generatorgas, ånga eller med direkt eld. Häri
bringas den bikarbonathaltiga luten i kokning. Reaktionen inträder redan
omkring 80° vid atmosfärtryck, men sker då ej fullständigt, hvilket
däremot är förhållandet vid verklig kokning. Den sålunda afdrifna varma
luten inkommer kontinuerligt i förvärmaren G, där den åt den förut
omnämnda nyss mättade luten afgifver en del af sitt värme. Härefter
flyter luten till efterkylare!! h, hvarest kallt vatten sänker temperaturen
till den för absorptionen lämpliga, hvarefter luten samlas i behållaren Ex
för att efterhand inpumpas af Ft i absorptionsapparaten. Då har ock
luten gjort ett kretslopp. Så fortgår det ständigt, hvarigenom samma
kvantitet pottaska, teoretiskt, kan rena huru stor mängd kolsyra som
hälst. I praktiken får man, beroende på läckager, medföljande
svafvel-syrlighet och vattenafdunstning tid efter annan tillsätta något
pottaskelösning.
Från lutkokarens dom ledes blandningen af kolsyra och vattenånga
till en rörgaskylareapparat L, konstruerad enligt samma princip som
förvärmaren G. Gasen löper genom rören och kyles af kallt kylvatten
(enligt motströmsprincipen), som rinner emellan desamma.
Det kondenserade vattnet nedrinner och samlas i vatten af skilj aren L.
Detta kondensationsvatten återföres till lutpannan K. Den från
vattenånga befriade gasen inledes i gasklocka, hvarifrån den utsuges af en
kompressor. För att borttaga de sista spåren vattenånga ledes gasen
genom ett torktorn, fyldt med vattenfritt klorkalcium. Vanligen låter
man gasen slutligen passera ett sista filtrum af nyss utglödgadt träkol,
öfver hvilket ett vaddskikt är utbredt.
Träkolet upptager begärligt alla luktande beståndsdelar i gasen,
under det att bomullen absorberar alla medryckta mekaniska föroreningar.
Kolsyran är nu praktiskt ren och har då en specifik vikt af 1.529
(d. v. s. l liter gas väger 1.97 gr.).
Från gasklockan föres den rena kolsyran till kompressorn, hvilken
senare skall beskrifvas.
På grund af koksens i allmänhet relativt stora svafvelhalt, innehålla
förbränningsgaserna en ej så liten procent svavelsyrlighet, hvarför ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
