Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
eller mindre spår stannar kvar, och att detta stundom är så stort, att
varan skulle vara författningsenligt förbjuden.
Enligt mitt förmenande föreligger sålunda af denna anledning skäl
till revision af författningen. Men det torde ock finnas skäl af
annan art.
Huru långt kan det sägas att statens skyldighet att skydda
individen för arsenik går? Redan i förra delen af 1800-talet trädde
varnande röster upp emot användandet af s. k. Schweinfurtergrönt, en
färg-söm har arseniksyrlighet till beståndsdel, till tapeter, särskildt i fall
väggarne äro fuktiga. Saken fick sitt närmaste uttryck i en artikel i
Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning N:o 59 för år 1847 angående
vådliga följder af att »tapetsera boningsrum med gröna tapeter». En
utredning härom af Jacob Berzelius den 20 maj 1847 offentliggjordes
på Kongl. Majits nådiga befallning i Post- och Inrikes Tidningar den 20
april 1848. Berzelius kom till det resultat, att Schweinfurtergrönt men
icke Scheeles grönt vore skadligt, ehuru äfven detta senare innehåller
arseniksyrlighet som väsentlig beståndsdel. Skälet härtill är lätt insedt.
Schweinfurtergrönt innehåller utom arseniksyrlighet äfven ättiksyra, två
ämnen som, såsom Wöhler och Liebig visat, kunna under
omständigheter ge upphof till flyktiga, giftiga och högst illaluktande substanser,
hvaraf deras namn kakodylföreningar. Kongl. Maj:t ansåg alltså statens
skyldighet i föreliggande fall ringa eller ingen.
Emellertid kom i handeln nya varor, som i regeln visade sig starkt
arsenikhaltiga, nemligen vissa anilinfärger, om hvars beskaffenhet
Hamberg i eri uppsats i Hygiea af 1865 underrättat. Hamberg
offentliggjorde sedermera år 1874 i Nord. Med. Arkiv Bd VI n:o 3 en i min
tanke förtjenstfull experimentell afhandling »kemisk undersökning af
luften i boningsrum, beklädda med arsenikhaltiga tapeter». Af denna
undersökning framgår, att vid samtidig närvaro af fuktighet öfvergår
arseniksyrligheten i å tapeter fixeradt Schweinfurtergrönt del vis i arseniksyra,
delvis ock i flyktiga, illaluktande föreningar af obekant sammansättning.
Detta resultat bekräftades af en flera år efteråt af samme författare
publicerad undersökning: »Arseniksyrlighetens förändring i beröring
med ruttnande animaliska ämnen. (Bihang till K. Vet.-Akademiens
Handlingar Bd 12, afd. II, n:o 3.) Antagligen har den af Hamberg
1874 publicerade undersökningen medverkat till införandet af § 20 i
Kongl. Förordningen angående arsenikhaltiga handelsvaror af den 7
januari 1876. Det heter i denna förordning, att »tapeter, rullgardiner,
fönsterjalousier, tyg m. m. icke få hållas till salu eller utbjudas, om de
äro i vattenfärg tryckta eller målade med arsenikhaltiga färger». Jag
känner ej huru förordningen tolkats, men det förefaller mig, som den
lemnar läsaren i tvifvel, huruvida med arsenikhaltiga färger skall förstås
sådana, som innehålla arsenik såsom nödvändig beståndsdel för färgens
frambringande, eller man skulle gifva epitetet arsenikhaltig äfven till
färger, som innehålla minsta spår af arsenik såsom endast förorening,
Hade lagen inskränkt sig till att förbjuda användningen af
Schweinfurtergrönt, Scheeles grönt och arseniksyrad rosanilin, så hade den endast
förbjudit det, hvars skadlighet var fastställd genom säkra experimentella
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
