Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158
Fig. 1.
lösning elektrolyseras med blystafvar som
elektroder. När gasafledningskranen stänges, bryter
tydligen apparaten själf strömmen.
För teknisk framställning af ozon göres
emellertid nästan uteslutande bruk af den mörka
eller stilla elektriska urladdningen.
Om mellan tvänne metalldelar af motsatt, hög
potential den direkta gnisturladdningen förhindras
genom stort afstånd eller insättande af ett
särskildt dielektricum — glas, glimmer etc. — fås
dock en elektrisk urladdning, en s. k. stilla
urladdning, diskontinuerlig, nästan tyst och mörk.
Beroende på spänningens höjd framträder den
stilla urladdningen i tvänne väsentligt skilda
skepnader. Vid lägre spänning synes i
urladdningsrummet ett svagt violett ljus, och höres ett
knappast märkbart frasande ljud: detta är hvad
fransmännen kalla »utflytning». Om åter spänningen ökas, tilltager
bullret, och bildas vid metallytan små irrande ljuspunkter, som skicka
ut buskar af blå trådar, och plägar denna företeelse kallas »eldregn».
Vanligen täckes, som redan nämndt är, den metallyta, hvarifrån
urladdningen sker, med ett dielektricum, hvars väsentliga uppgift är att
förhindra, det metall partiklar medryckas af urladdningsstrommarne. En
obetäckt metallyta ger nämligen vid urladdningen ett fint stöf, som
förorenar den bearbetade gasen, hvarförutom metallytan själf blir kornig
och sålunda underlättar den för slutprodukten skadliga gnist bildningen.
Emellertid måste detta dielektricum äga en viss tjocklek, för att icke
slutligen en elektrisk gnista skall slå igenom och dy medels förstöra den
använda glas- eller glimmerskifvan, men sådana fullt säkra tjockväggiga
dielektrica gifva åter en betydligt minskad effekt åt urladdningen. Den
nakna metallytan däremot är af en synnerligen hög effektivitet, dock
något reducerad genom det ökade afståndet mellan metalldelarne. Det
gäller sålunda liksom så ofta inom industrien att ingå en kompromiss:
å ena sidan ett försvarligt dielektricum och en hållbar apparat af ringa
verkningsförmåga, å andra sidan ett tunnt eller obefintligt dielektricum
och en effektiv fast också mindre varaktig apparat.
Att den stilla urladdningen är lämplig för ozonframställning grundar
sig därpå, att den är diskontinuerlig. I urladdningsbanan, hvars
temperatur momentant öfverstiger ljusbågens, och där det temperaturen
motsvarande höga trycket naturligen ej genast hinner utjämnas, alstras nu
ozon genom denna kombination af värme och tryck — ozon intar en
mindre volym än syrgas och bör sålunda ökadt tryck befordra
ozon-bildningen. Ett ögonblick senare har emellertid urladdningen sökt sig
en annan väg, och den bildade ozonen afkyles ytterligt snabbt och blir
härigenom konserverad. Hålles återigen ozonen en längre tid vid den
höga bildningstemperaturen — såsom fallet blefve i den elektriska
gnistan — skulle den åter sönderfalla under oxidation af möjligen
förefintlig vattenånga eller ammoniakgas, och därför ger den elektriska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
