- Project Runeberg -  Svensk kemisk tidskrift / Trettonde årgången. 1901 /
161

(1889-1919)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

161

5 mg. ozon pr liter luft och 2,000 mg. ozon pr timme. Det förra fallet
ger en verkningsgrad af 4 X> då det senare ger 17 X-

Slutligen må nämnas några ord om det lämpligaste strömslaget. En
högspänd likström kan direkt användas, om den göres oscillerande genom
en i ledningen insatt gniststräcka, men brukas dock i vanliga fall den
mer effektiva och lätt tillgängliga växelströmmen från ett induktorium
eller en transformator. Som exempel på växelströmmens effektivitet må
nämnas, att induktionsströmmen från en Ehumlcorffs rulle vid 9,600
volt och 0° gaf en ozonhalt af 13.5 %, då likströmmen från en
influensmaskin under samma betingelser blott gaf 11.8 %. Som likströmmen
vid sin brytning i sekundärledning med ringa kapacitet ger en alltför
raskt stigande elektromotorisk kraft, bör induktorström blott användas
till sekundära ledare af stor kapacitet, exempelvis ett flertal
parallel-kopplade ozonisatörer. Är åter den sekundära kapaciteten ringa,
användes lämpligen sinusströmmen från en transformator, då denna ströms
spänningskurfva ej synnerligen åverkas af kapaciteten.

Några apparater för ozonalstring må här omnämnas.

Först i ledet, såsom den mest använda apparaten, +.

ställer sig själfmant Siemens & Halskes ozonrör,
schematiskt angifvet i vidstående figur (fig. 3).
Mellan tvänne koncentriska rör — i bilden
genomskurna — bestående af något dielektricum ledes en
ström af luft eller syrgas. Det inre dielektricumröret
har en inre, det yttre en yttre ledande beläggning,
som tillför hög spänning.

För motorer med mindre styrka och mindre
konstant gång brukas ozonrör med glas som
dielektricum och vatten som beläggning — vatten gör
naturligen här samma tjänst som en metall. Är det
åter fråga om större konsumtion, användes
glimmer-rör med metallbeläggningar.

Ozonglasrören gifves den form som närmare
framgår af fig. 4. Luften ledes först igenom en
tvättflaska med koncentrerad svafvelsyra, så genom en

Fig. 4.

Fig. 3.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:31:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svkemtid/1901/0165.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free