- Project Runeberg -  Svensk kemisk tidskrift / Fjortonde årgången. 1902 /
9

(1889-1919)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

9

lingar, t. ex. stelnandet af en öfverkyld smälta. Det förtjänar emellertid
anmärkas, att närvaron af pinksalt betydligt förskjuter temperaturen för
den största omvandlingshastigheten. På denna temperatur inverkar äfven
i viss mån tennets föregående behandling, såsom t. ex.
afkylnings-hastigheten från smält tillstånd, utan att därför fenomenet i sin helhet,
såsom man velat tro, står i närmare sammanhang därmed.

Den tidigare uttalade meningen, att skakningar bidrogo till
omvandlingen, visade sig vid ett för ändamålet anstäldt försök icke antaglig.

Cohen framhåller vidare, att det ej är osannolikt, att liknande
omvandling kunde förefinnas t. ex. hos bly.

Om tillverkning af textilfibrer af cellulosa och

utsigterna till en dermed sammanhängande

svensk industri.

Af R. W. Strehlenert.

Inom den industri, hvilken de senare åren sysslat med
framställning af s. k. konstsilke, har man med största intresse följt de arbeten,
hvilka utförts af herrar Gross & Stearn i England. Deras arbeten hafva
som bekant gått ut på att af eellulosatiokarbonatet framställa
textilfibrer. Kan detta lyckas, så betyder det detsamma som en stor
omhvälfning inom ofvannämnda industri. Den förut högst besvärliga metoden
att först nitrera det råmaterial, som skall upplösas och förspinnas, samt
sedermera åter denitrera den färdigspunna fibern, d. v. s. det indirekta
framställningssättet, som hitintills varit brukligt, bortfaller, då
cellulosa-tiokarbonat eller s. k. viskos användes för samma ändamål. I senare
fallet löses nemligen cellulosan direkt, hvilket gör, att produkten kan
framställas till ett ojemförligt mycket billigare pris.

Försök att af viskos tillverka textilfibrer hafva pågått alltsedan 1892,
då Cross uppfann nämnda produkt. Det har emellertid visat sig förenadt
med ganska stora- svårigheter att förspinna viskosen, emedan man ej haft
lämpliga fällnings vätskor, eller rättare man har ej känt dertill passande.
På grund af att cellulosatiokarbonatets lösningsmedel är vatten, har det
varit svårt att erhålla ett fällningsmedel, hvilket, på samma gång det
absorberat vattnet, aflägsnat viskosens alkalihalt, hvarförutan man ej
kunnat erhålla de önskade fibrerna. Dessutom har en stor svårighet
uppstått derigenom, att de bildade fibrerna strax efter pressningen ej
erhållit den karaktär, som är nödvändig, för att de skola kunna bevaras fria
från hvarandra.

Fällningen har nemligen varit af en klibbande beskaffenhet och
följden har derför blifvit, att de särskilda fibrerna förenat sig med
hvarandra, och någon tråd, som förtjenat namnet textilfiber, har svårligen
kunnat erhållas.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:31:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svkemtid/1902/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free