Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
Utvidgningen af våra sinnen.*)
Ref. af A. G. Ekstrand.
Vår uppfattning af naturen beror som bekant i allmänhet på våra
fem sinnen, känsel, hörsel, syn, lukt och smak, men det finnes också
vissa fenomen, om hvilka vi fått kunskap utan något deremot svarande
sinne, såsom fallet är med magnetism och elektricitet, och frågar man
då, huru vi öfverhufvud fått kunskap derom, så svara vi, att hithörande
fenomen på indirekt sätt förnimmas af oss genom sina verkningar.
Magnetiskt jern förhåller sig i närheten af ett stycke jern på annat sätt än
omagnetiskt jern. Den rörelse, som här förekommer, kan förnimmas
genom känseln eller ögat. Om vi nu på något ställe af kroppen hade
ett nervcentrum med magnetiskt ämne, så kunde vi reda oss utan
magnetnål.
Som det nu är, hafva vi i kompassen en ersättning för ett sådant
sinne. Kompassen skulle derför kunna kallas ett artificielt hjelpmedel i
jemförelse med de naturliga hjelpmedel, som våra sinnesverktyg erbjuda.
Men denna skilnad är dock uppkonstruerad, ty menniskan befinner sig
midt i naturen, och förändringarnas regelbundna lopp passerar genom
henne likaväl som genom hvarje annan del af naturen. När en apa
kastar sten på sina förföljare eller en krigare skjuter kulor på sina
fiender, så är det alldeles samma företeelse, och likaså om en hund spetsar
öronen eller en menniska sätter handen eller en lur till örat.
Hvarje nytt instrument eller hvarje sammanställning af bekanta
instrument för nytt ändamål innebär en naturlig utveckling och
utvidgning af våra sinnen, ett framsteg i anpassningen till vår omgifning och,
för att tala med I) ar win, en fördel i kampen för tillvaron.
Redan för 46 år sedan uttalade den bekante filosofen Herbert
Spencer ungefär detsamma, eller att hvarje observationsinstrument, hvarje
vigt, mått, våg, mikrometer, nonius, mikroskop, termometer etc. är en
artificiel utvidgning af sinnena, och alla häfstänger, skrufvar, hammare,
kilar, hjul, skruf bänkar äro artificiella förstärkningar af våra lemmar.
Om vi till en början fästa oss vid det mekaniska sinnet, känseln,
så hafva vi en naturlig förmåga att bedöma storleken af en vigt, som
vi hålla i handen eller hafva lagt på någon del af vår kropp; vår
förmåga i detta afseende kunna vi bedöma i tre olika riktningar, såsom
den minsta vigt, som vi öfverhufvud ha känning af, såsom förhållandet
mellan två vigter och slutligen såsom den största vigt, som vi kunna
lyfta. Hvad som gäller om vårt sinne för tryck gäller också om andra
sinnen och apparater. För alla skiljer man emellan minimum, maximum
och differens-känslighet.
Hvad maximum beträffar är det mycket olika och beror på olika
omständigheter; genom kombination af flera apparater kan man få ett
l) Ur en föreläsning: »Die Erweiterung unserer Sinne», som hölls af professor
O. Wiener den 19 Maj 1900 vid öfvertagandet af professuren i fysik vid Leipzigs
universitet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
