Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
Om kvalitativt prof på alkaliska jordartmetaller
och magnesium vid närvaro af fosforsyra,
oxalsyra och borsyra.
Af Oskar Widman.
Inom den kvalitativa analytiska kemien finnes knappast något
kapitel, som åtminstone för nybörjaren erbjuder större svårigheter än
»tredje gruppens baser» och detta med afseende på såväl teoretisk
uppfattning som praktiskt utförande. För att underlätta bådadera har
man indelat analysens gång efter fler olikaa fall, så att man erhållit utom
»förprof» en afdelning för »Fällningen är hvit» och en för
»Fällningen är svart eller färgad» med underafdelningar för »Profvet innehåller
fosforsyra» och »Profvet innehåller oxalsyra och borsyra» o. s. v. Om man
härvid vunnit, hvad man åsyftat, är väl tvifvel underkastadt; säkert är, att
öfversiktligheten gått förlorad, och att framställningen icke i någon
lärobok, jag tagit kännedom om, ändock blifvit fullt riktig. Den förnämsta
svårigheten ligger i profvet på magnesium vid närvaro af fosforsyra samt
järn eller mangan. Den nu för tiden allmänt använda metoden är, som
bekant, att först aflägsna fosforsyran genom eventuell tillsats af
järn-klorid, neutralisering med sodalösning till »opalescens», tillsats af
natrium-acetat och kokning. Denna operation är dock så pass svår att efter
lärobokens föreskrift utföra, att den i regeln misslyckas, såvida ej
läraren åtminstone någon gång inför laborantens ögon utfört den, och det
händer ändock i flertalet fall, att laboranten, då han sedan på egen hand
gör en ny analys, »tappat bort magnesium», innan han framkommer till
slutreaktionen. I hvarje fall är reaktionen obehaglig att utföra, i det att
lösningarna blifva mycket utspädda, och järnfällningen är besvärlig att
filtrera. Härtill kommer, att vid närvaro af oxalsyra alkaliska
jordarterna måste vara förut utfällda med svafvelsyra och alkohol, hvarförutan
de stanna i järnfállningen.
Egendomligt nog synes ingen hafva kommit att tänka på, att man
i sur lösning kan med ferrocyankalium utfälla järn och mangan (såsom
f. ö. äfven de öfriga till den egentliga tredje gruppen hörande metallerna;
krom och aluminium dock blott i närvaro af vissa metaller) och på detta
sätt skilja dem från fosfat, oxalat och borat af kalcium, barium,
strontium och magnesium. På detta förfarande kan man nu grunda en
metod, som icke blott i praktiskt utförande, utan ock i enkelhet i
framställning och säkerhet i resultat erbjuder väsentliga fördelar framför den, som
hittills ansetts bäst. Den enda olägenhet, som jag hittills kunnat finna
vara därmed förenad, är att ferrocyanfällningen är tämligen svår att
filtrera och visar benägenhet att gå igenom filtret — en olägenhet, som
dock i den gamla metoden äfven vidlåder svafvelmangan.
Några särskilda »fall» behöfva icke iakttagas. Analysens gång torde
kunna beskrifvas på följande sätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
