Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41
skare hafva funnit mellan 7 och 19 milL elektromagnetiska enheter.
Ehuru dessa tal skilja sig åtskilligt från hvarandra, så ligga de dock så
pass nära det värde, som erhållits af Zeeman-e&ekteny att man kan
instämma med Wiechert däri, att vi i båda fallen hafva att göra med
samma partiklar, med elektronerna.
Ganska enkelt förklaras nu åtskilliga företeelser.
När en sådan elektron med en hastighet, som uppgår till 1/6 — !/a
af ljusets, slår emot en fast kropp, måste den gifva upphof till en
explosionsartad elektrisk våg: röntgenstrålarne.
Om elektronerna flyga ut ur katodens yta, så måste de ha förts dit
genom metallen: elektricitetens ledning i metallerna består i en vandring
af fria elektroner. Denna teori har af Riecke och Drude blifvit
utarbetad och pröfvad. Den ger värden för förhållandet mellan elektrisk och
värmeledningsförmåga, hvilka på få procent när stämma med verkligheten.
Ph. Lenard har visat, att genom bestrålning af en metallyta med
ultraviolett ljus kunna metallens elektroner råka i så starka svängningar,
att de med stor hastighet flyga ut och ge sig tillkänna på samma sätt
som vanliga katodstrålar.
Betrakta vi slutligen ledningen i en gas, som gjorts ledande genom
bestrålning med röntgenstrålar eller ultraviolett ljus eller ock genom stark
upphettning, så visar sig äfven här, att en förklaring af de t. ex. af
J. J. Thomson erhållna resultaten är möjlig blott under antagandet af
vandrande partiklar i gasen. Af vissa olikheter i de negativa och
positiva partiklarnas förhållande synes framgå, att de negativa äro fria
elektroner, medan de positiva bestå af den rest, som återstår af molekylen
sedan en negativ elektron afspjälkats. Häraf förklaras, huru t. ex. en
enatomig gas, såsom kvicksilfverånga, kan dissocieras i joner. Det
uppstår icke vanliga elektrolytiska joner, utan en positiv atom och en
negativ elektron. Båda tillsamman bilda en neutral enatomig molekyl.
Kort efter upptäckten af röntgenstrålarne fann Becquerel, att
uran-föreningar beständigt, utan yttre inverkan, utsända ett slag af strålar,
som har mycken likhet med Röntgen’®. Curios visade sedan, att denna
strålning berodde på en förorening i uran, hvilken de lyckades
koncentrera därhän, att de erhöllo preparat med en 50,000 gånger så stor
strålningsförmåga som uran 1). Dessa Becquerel-strålar aflänkas af magneten
och böra således hellre jämföras med katodstrålarne. Denna aflänkning
tillåter en beräkning af strålarnes hastighet och af deras laddning pr
massenhet. Samma förhållande mellan dessa storheter som det, som
funnits för elektronerna, har blifvit resultatet.
I dessa Curie’s radiumsalter ega vi ett slag af ämnen, som kunna
af sig själfva, utan yttre inverkan, utslunga elektroner. Vi stå beträffande
källan till energien och hela mekanismen hos dessa strålar framför en
fullkomlig gåta, så mycket mera som det rör sig om hastigheter, som
närma sig ljusets. Men just elektronernas förhållande vid sådana
oerhörda hastigheter synes vara egnadt att gifva uppslag till de mest
djupgående spörsmål om elektronernas natur. Framför allt låter det sig ge-
’) Sv. Kem. Tidskr. XII, 13 och 151.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
