Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
87
sen emellan »tillåten» och »förbjuden» arsenikhalt. Ty om det också
icke kan undvikas, att gränsen bestämmes med en viss grad af
godtycklighet, förefaller det likväl, som om Mörnens förslag, granskadt med
hänsyn till de arsenikhalter, som i tabellen förekomma, väl mycket gör
intryck af hvad man skulle kunna kalla ett hugg midt i högen. Det
förefaller också, som om man från den anförda tabellen skulle kunna
hämta stöd för det yrkandet, att, så länge icke från läkarehåll
framvisats bestämda fall af arsenikförgiftning, förorsakad af arsenikhalter, som
ligga den .MoVwer’ska gränsen nära, man vid en blifvande revision af vår
arseniklagstiftning äfven borde vara berättigad att taga i öfvervägande,
om icke gränsen kunde sättas t. o. m. ännu ett steg högre än Mörner
föreslagit. Jag är mycket väl medveten därom, att blotta tanken härpå
skall framkalla lifliga gensagor, då äfven Mör ner9 8 förslag på många håll
anses innebära en allt för radikal eftergift. Men om man besinnar, att
arseniklagstiftningen i Tyskland — där man dock i allmänhet ej är rädd
för t. o. m. mycket stränga lagar i hygieniska fall — redan för 15 år
sedan ändrades därhän, att gränsen för tillåten arsenikhalt i 100 kvcm.
af väfnader och däremot svarande mängder garn sattes så högt som till
2 mg., utan att däraf någon olägenhet försports, borde väl äfven de
mest försigtiga hos oss kunna medgifva, att den af Mörner föreslagna
gränsen, som går ut på införande hos oss af åtta gånger strängare
bestämmelser än i Tyskland, bör vara mer än betryggande, och man
torde icke behöfva beskyllas för öfverdrifven radikalism, äfven om man
skulle tycka, att det vore nog, om våra bestämmelser vore fyrdubbelt,
ja kanske t. o. m. endast dubbelt så stränga som de tyska. Om man
vidare tager i betraktande, huru sällsynta verkliga arsenikförgiftningar
ändock äro, i jämförelse med de ytterst talrika fall, då en vara
betecknas såsom förbjuden i handel på grund af arsenikhalt, ligger den
förmodan mycket nära till hands, att det endast är de relativt höga
arsenikhalterna, som åstadkomma skada, och att de oftast förekommande,
ytterst små arsenikhalterna äro betydelselösa. — Men som sagdt, det
föreliggande materialet är nog allt för knapphändigt för »gränsfrågans»
afgörande. Genom mitt yttrande i frågan har jag i främsta rummet
afsett att fästa kemisters (och äfven läkares) uppmärksamhet på den
betydelse, som kvantitativa arsenikbestämningar kunna hafva för
arsenikfrågans utredning.
I samband med de undersökningar, hvarför jag här ofvan redogjort,
har jag äfven ånyo upptagit frågan om arsenikhaltiga yllevarors
förhållande vid tvättning, hufvudsakligen med anledning af ett par
anmärkningar, som professor Klason1) riktat emot min uppsats »om
arsenikhalt i yllevaror».2) Prof. Kl åsön’$ anmärkningar afse l:o mitt yttrande
att »det synes vara omöjligt att medels kemikalier bortskaffa arseniken
ur yllet» och 2:o min på grund häraf uttalade förmodan, »att det ser ut,
som om arseniken fixeras af ullen med en styrka, som erinrar om
fixeringen af betningsmedel och färgämnen, och det torde finnas goda skäl
*) Denna tidskr. XIII s. 134 (1901).
2) Denna tidskr. XII s. 89 (1900).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
