Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
tills de slutligen nedsmälte vid Seg er-käglan n:r 5, (eller omkring 1,270°).
I öfverensstämmelse härmed voro de vid låg temperatur brända
magnesiastenarne mycket porösa, medan de starkt brända, oaktadt sin exakt
bibehållna form, visade glasartadt brott, samtidigt med att den lika
starkt brända, oblandade, leran ännu var porös och den kalkblandade
redan smält.
Fördelen hos magnesiahaltiga leror i jämförelse med kalkhaltiga
skulle sålunda ligga däri, att hos de förra sintringstemperatur och
smältpunkt ligga betydligt längre åtskils än hos de senare, hvilket
naturligtvis bör göra de magnesiahaltiga lerorna lättare att behandla vid
bränningen. Och föredraganden ansåg, att de hittills använda arterna
af stengods, nämligen kalkstengods, som brännes vid lägre temperatur
och icke äger synnerligen hård massa, samt fältspatstengods, som har
större hårdhet, men kräfver hög temperatur för gar bränningen, med
fördel skulle kunna ersättas af magnesiastengods, som förenar stor hårdhet
med låg garbränningstemperatur. Särskildt för varor, som måste äga
exakt bestämd form, skulle magnesiariká leror lämpa sig utmärkt och
likaså för varor med tät, glasartad massa, såsom klinkertegel och dylikt.
Äfven inom porslinsindustrien ansågs magnesians värdefulla egenskaper
kunna komma till nytta.
Magnesians inverkan på lervarors beskaffenhet ansågs vidare
innebära en förklaring af det förhållandet, att tillverkningen af vissa slags
lervaror synes bunden till vissa trakter; t. ex. att Sydtyskland, Schweiz,
Frankrike och Italien, hvarest magnesiarika leror ej äro sällsynta,
utmärka sig genom goda, tunnväggiga lervaror, såsom ihåliga fasadstenar
och dylikt. Som exempel på leror af detta slag anfördes ett par från
Wurtemberg med (i brändt tillstånd) respektive 11 och 7 % MgO. Ref.
kan härvid tillägga, att han i närheten af Harzburg, på norra sidan af
Harzberget, tagit prof af tvenne, starkt dolomitiska, till keuperformationen
hörande lermärglar, som vid analys visat sig innehålla resp. 8.4 5 och 3.1 9 %
MgO (i form af dolomit)1). Däremot synas, så vidt ref. känner,
magnesiumkarbonatrika leror icke förekomma i Sverige.
Men äfven där naturliga, magnesiarika leror saknas, bör det enligt
Mäckler i många fall kunna löna sig att uppblanda de förefintliga lerorna
med pulveriserad magnesit eller dolomit2). Detta så mycket lättare, som
det af Mackiens analyser och försök tyckes framgå, att till och med vid
närvaro af en rätt stor kalkhalt 5 % MgO är tillräcklig för det
ifrågavarande ändamålet. Skulle detta förfaringssätt visa sig praktiskt, behöfva
vi i Sverige ingalunda lida brist på råmaterial, ty dels förekommer
magnesit i stora mängder i Norrbotten, dels äga vi en mängd
dolomitbildningar i Västmanland, Närike och Södermanland samt i någon mån äfven
i Värmland och Upland.
J). Se härom: Alb. Vesterberg, Ghemische Studien tiber Dolomit u. Magnesit.
Bull. of the Geol. Instit, of Upsala, n:r 9, Vol. V, Part I, 1900, s. 113.
2) Priset på omalen magnesit i Tyskland uppgafs af Mäckler till 30, för målen
d:o 80 mark pr ton. Dolomitens pris är säkerligen väsentligt lägre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
