Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
Orsaken till svafvelfärgämnenas beständighet å bomull eller linne
synes emellertid icke egentligen ligga i dessa ämnens förmåga att reagera
med fibern. Dessa färger tillhöra nämligen samtliga kypfärgernas klass.
Kypfärgerna, hvilkas förnämsta representant är indigon, anbringas å tyget
i form af sin icke färgande, lösliga leukoförening, hvarpå den olösliga
färgen frambringas å själfva tråden genom oxidation.
Här föreligger således en hel ny, väl karaktäriserad klass af
färgämnen med olika nyanser, hvilka måste färgas i kyp och fixeras genom
utsättande för luftens syre. Därmed följer en äkthet, som kan jämföras
med indigons.
Efter 1873 dröjde det omkring tjugo år, innan något väsentligt nytt
gjordes inom branschen. I december 1893 uttog B. Vidal patent på
framställningen af en hel rad nya färgämnen, erhållna genom
sammansmältning af kinoner och flervärda fenoler med svafvelalkali. Tyska
patentet 84,632, som behandlar denna uppfinning, nämner blott o- och
p-oxibenzoler, o- och p-kinoner. Dessa ämnen upphettas med svafvel
jämte ammoniak eller alifatiska aminer till 180—220°, hvarvid ett svart
färgämne bildas. Patentet är ganska intressant, ty förut hade WilJgerodt
framställt ett färgämne genom upphettning af kinon med
svafvelammo-nium. Men Willgerodt’$ färg bildades vid 160°, var violett och fäste
icke utan betning. Genom den högre upphettningen erhöll Vidal en ny
»teknisk effekt», hvadan patentet beviljades. — Användes i stället för
o- eller p-föreningar resorcin, fås en brun färg.
Samtidigt med Vidars patent uttogs ett annat af Société anonyme
des matiéres eolorantes et produits chimiques de Saint-Denis i Paris.
Det gällde upphettning af aromatiska o- eller p-diaminer eller
amido-fenoler med svafvel eller svafvelalkali. Äfven detta patent syntes förut
vara kändt genom tyska patentet 34,472, enligt hvilket de nämnda ämnena
upphettades med 20 % svafvel och alkali. Men härigenom åstadkoms
en föga hållbar violett färg, under det nämnda bolag genom att öka
svaflet till 50 % och alkalit till 100 % (NaOH) kunde erhålla ett svart,
värdefullt färgämne. Skillnaden låg endast i proportionen mellan
ingredienserna.
Sistnämnda bolag uttog följande år patent på gula, brungula och
rödgula färgämnen, framställda af likadana aromatiska diaminer, som
först blifvit acetylerade; denna acetylering åstadkommer alltså ett
ljusnande af färgen. För att dessa ljusare färger skola blifva riktigt lifliga,
böra de fixeras (oxideras) medelst kromat, FeCl3 o. s. v., hvaremot
färgningen icke behöfver föregås af någon betning.
De substanser, som tjäna såsom utgångsmaterial för framställningen
af svafvelfärger, tillhöra nästan utan undantag den aromatiska serien.
Af alifatiska ämnen må nämnas bomullskrut. De erhållna färgerna äro
i regeln svarta eller mörka. Man känner dock åtskilliga ljusa. Sålunda
erhålles den gula färgen primulin genom smältning af p-toluidin med
svafvel. Dess formel anses vara:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
