Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
125
ligen förutsett sakernas sammanhang, är det Wassermann, som bragt det
experimentella beviset. Wassermann visade 1900, att serum från en
kanin, som behandlats med getmjölk, fäller endast getmjölk, men icke
människo- eller komjölk. Och därpå framgick genom experiment af
Myers, Wassermann och Uhlenhut m. fl., att äfven eljes ägghviteämnen
vid sin injektion föranleda bildningen af en antiförening, som fäller ut
det injicerade ägghviteämnet, men blott detta. Om man å en kanin
in-sprutar oxblod, så får kaninens serum egenskapen att iprofröret fälla
oxserum, och endast oxserum. Insprutar man hönsserum, så fäller
kanin-serumet hönsägghvita, men intet annat slag af ägghvita. Blott mot sina
egna ägghviteämnen bildar djuret intet fällande ämne. Dessa antikroppar
till ägghviteämnena hafva fått namnet »precipitiner».
Precipitinerna äro dock icke absolut specifika för en viss djurart.
Ett precipitin, åstadkommet genom injektion af hönsägghviteämnen, ger
äfven en ehuru ringa fällning med dufägghvita. Af särskildt intresse är,
att det genom insprutning af människoblod vunna precipitinet äfven ger
en fällning med serum från vissa aparter, men eljes icke med något
från annat djurslag erhållet serum. Däremot ger detta precipitin
fällning med mänsklig serumägghvita, vare sig denna användes i form af
blodserum, exsudat från inflammationer i bröst- eller bukhålan, eller
ägghvitehai tig urin.
Därmed har man vunnit ett medel att skilja ägghvitearterna från
olika djurslag. Detta faktum har redan begagnats för lösningen af
åtskilliga intressanta spörsmål, hvilkas lösning före detta varit omöjlig. Så
t. ex. har man länge vetat, att efter njutandet af rikliga mängder okokt
äggalbumin ägghvita uppträder i urinen. Frågan är, om denna i urinen
befintliga ägghvita är oförändradt hönsalbumin, eller om detta inverkat
skadligt på njurarne och föranledt afsöndrandet af kroppens egen
ägghvita. Ascoli har i år med den nya metoden besvarat frågan så, att
bägge ägghviteslagen förefinnas.
Äfven forensiskt är denna metod af största betydelse. Såsom
Wassermann, Uhlenhat, Deutsch, Zienslce m. fl. ådagalagt, lyckas reaktionen
å ena sidan i otroliga utspädningar, hvilka knappt gifva någon af de
vanliga ägghvitereaktionerna, och å andra sidan utfaller den skarpt, äfven
om man begagnar gammalt, torrt, åter i vatten upplöst blod. Vill man
således afgöra, om en blodfläck härrör från människa, är det tillräckligt
att uppmjuka den i vatten och pröfva dess lösning med serum från en
kanin, som förut erhållit några injektioner af människoblodser um. Blott
om fläcken utgöres af människoblod inträder en grumling. På liknande
sätt kan man för kontroll undersöka, från hvilket djur — svin, oxe etc. —
blodet härstammar.
Med ett ord: upptäckten af precipitinerna har gifvit oss ett medel
att åtskilja ägghvitearterna på ett sätt, som man för blott fem år sedan
skulle ansett omöjligt. Om man betänker, att TchistovitcWs försök, som
gaf uppslaget till dessa frågor, utfördes för tre år sedan, kan man icke
tvifla på, att om ytterligare tre år utbytet af den nya metoden blifvit
mycket rikt. H. W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
