Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
75
polonium, aktinium, UrX. För att pröfva, huruvida äfven hos torium
radioaktiviteten låter koncentrera sig hos vissa fraktioner, har Crookes
gjort en fraktionerad kristallisation af nitratet och kunde påvisa, att
moderluten var starkare radioaktiv än kristallerna. Försöken äro
emellertid ej afgörande.
Äfven de till ceritgruppen hörande jordartmetallerna lantan, neodym
och praseodym ha varit föremål för ingående arbeten, specielt af Brauner.
Bränner har tagit sig före att revidera dessa grundämnens atom vikter
och anser sig dervid ha konstaterat, att den af Cleve, Nilson m. fl.
använda metoden för atomviktsbestämning är behäftad med en väsentlig
felkälla. Metoden består deruti, att jordarten väges in i form af oxid,
som derefter öfverföres i vattenfritt sulfat, som väges. Oxiden löses i
salpetersyra, hvarefter något öfverskott af den beräknade mängden
svafvelsyra tillsättes och öfverskott af syror aflägsnas genom upphettning på
sandbad. Denna metod är af Cleve använd för bestämning af
atom-vikterna på lantan, didym och Samarium, af Nilson för ytterbium, och
jag har användt den för bestämning af praseodyms atom vikt.
Brauner’s anmärkning mot metoden ligger nu deruti, att han anser,
att vid upphettning af dessa jordartssulfat med öfverskott af H2S04 till den
temperatur, då svafvelsyran ryker, aflägsnas ej öfverskottet, utan ett surt
sulfat bildas delvis, som är så beständigt, att det ej ens sönderdelas vid
upphettning till 500°. — Närvaron af surt sulfat konstaterade Brauner
derigenom, att han till vattenlösning af sulfatet satte metylorange, då
sur reaktion uppstod. Öfverskottet af H2S04 titrerade han med Y20
normal natronlut. På detta sätt konstaterade han, att den af Cleve
funna atomvikten La =138 skulle vara nära en enhet förlag. Brauner
finner nemligen atomvikten 138.9.
Vid metallerna praseodym och neodym finner Bränner på samma
sätt, att deras nuvarande atomvikter äro för låga, men på grund af
deras mindre positiva karakter blir felet mindre, omkring en half enhet.
Praseodyms verkliga atom vikt skulle således vara 140.9 och neodyms
143.8 i stället för de af mig och Holmberg funna värdena 140.5 och
143.5 resp. Mot atom viktsbestämmelserna på praseodym, hvarvid
Bränner som medeltal af fyra på olika sätt utförda bestämningar finner talet
140.9 é, synes mig emellertid åtskilligt vara att anmärka. I den första
af dessa serier bestämmes atom vikten genom analys af det vattenfria
sulfatet på så sätt, att sulfatet glödgas och i den kvarvarande superoxiden
bestämmes mängden oxid genom Bunsen^ jodometriska metod. Här
möter genast svårigheten att genom glödgningen fullständigt öfverföra
sulfatet i oxiden. Jag har ej lyckats att genom långvarig upphettning
till hvitglodgning af lantansulfat fullständigt öfverföra detta till oxid.
Vidare torde med säkerhet kunna påstås, att metoden att genom Bunsen^
jodometriska metod bestämma mängden Pr203 i den kvarvarande
superoxiden saknar den noggrannhet, som är erforderlig vid en
atomviktsbestämning. De af mig utförda analyserna af praseodymsuperoxiden,
hvarvid syret blifvit bestämdt direkt, visa, att detsamma är så löst
bundet, att det ej fullständigt oxiderar hvarken en svafvelsur lösning af
ferroammoniumsulfat eller en klorvätesur lösning af tennklorur. Om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
