Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
91
Denna vårt lands brist på alkalisalter är särdeles betänklig ur
industriell synpunkt. Koksalt är utgångspunkten för sodaindustrien, och
utan en sådan kan man knappt tänka sig en egentlig kemisk
storindustri. För närvarande ligga förhållandena sålunda, att endast de länder,
hvilka ha riklig tillgång på koksalt i möjligast billiga form, nämligen
starka saltkällor, i längden torde kunna bestå i konkurrenskampen,
hvilken på detta område är ovanligt -hård. D. v. s. detta gäller egentligen
om den nu gamla striden mellan Leblanc-sodan och Solvay-sodan, hvilken
senare har ett bestämdt ekonomiskt öfvertag öfver den förra just
därigenom, att den kan framställas direkt ur en saltlösning, medan
Leblanc-processen fordrar, att saltet finns i fast form.
Helt annorlunda ställa sig förhållandena om den för kloridens
omsättning behöfliga energien kan tillföras i form af elektrisk ström. I
sådant fall är frambringandet af den elektriska energien till billigast
möjliga pris hufvudsaken, medan däremot priset på alkalikloriden är af
jämförelsevis mindre betydelse. Då båda hufvudfaktorerna, billig
elektricitet och billigt råmaterial, väl på ytterst få platser om ens
någonstädes sammanträffa, så skulle vårt land med dess rikliga tillgång på
billig naturkraft i detta fall ha bättre utsikter än många andra.
Den elektrolytiska metoden för bearbetandet af kloralkalier är så
pass fullständigt genomförd, att den nu tillämpas i största skala och med
hänsyn till regelbunden och ekonomisk drift kan jämnställas med de
äldre, rent kemiska arbetsprocesser, vid hvilka samma råmaterial
förarbetas. Den kan anses komplettera dessa senare på ett mycket
välkommet sätt och har gifvit eller är egnad att gifva en helt annan gestalt
åt en mycket viktig gren af den kemiska storindustrien, i det att den
ersätter den för de flesta industriländer mindre lämpliga metoden att i
stort framställa klor ur saltsyra med en direkt metod, som lättare låter
anpassa sig efter lokala förhållanden.
Den teoretiskt enklaste och mest eleganta metoden vore att medels
den elektriska strömmen sönderdela alkalikloriderna direkt i metall och
klor. Detta låter endast utföra sig genom elektrolys af den smälta
klo-riden. Trots att ofantligt mycket arbete såväl i utlandet som i Sverige
egnats åt denna direkta sönderdelningsmetod, som ur flera synpunkter
synes erbjuda den förmånligaste lösningen af problemet ifråga, har ännu
intet tillfredsställande resultat kunnat erhållas, och utsikterna för att på
detta sätt kunna nå målet äro för närvarande mindre, än då Bunsen i
midten af 1800-talet verkställde sina banbrytande försök öfver den
elektrolytiska framställningen af metaller ur smälta klorider.
Genom elektrolytisk sönderdelning af koncentrerade lösningar af
alkaliklorider är det däremot icke svårt att erhålla klor af så stor
renhetsgrad, att det ej är möjligt att på teknisk väg erhålla en därmed
jämförlig. Alkalimetallen, som vid elektrolysen primärt afskiljes vid
katoden, sönderdelar genast vattnet, hvarvid uppkommer vätgas och
oxid-hydrat, hvilket senare gör elektrolyten allt mer och mer alkalisk. Den
afäöndrade kloren absorberas för den skull i alltmera stegrad grad af
elektrolyten under bildandet af hypoklorit, hvarigenom hela processen
råkar i olag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
