Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
93
fattaren har råkat ut för samma missöde, som plägar hända en
föredragande, som accentuerar hvart eller hvart annat ord. Han tröttar sina
åhörare och gör det svårt för dem att få ett klart intryck af hvad som
är hufvudsak och bisak.
Fjärde helt och hållet omarbetade upplagan af G. W. Blomstrands
»Kort lärobok i oorganisk kemi» utkom 1897. Som man kunde vänta
af den lärde och djupt kontemplativt anlagde författaren, innehåller
denna många intressanta sakuppgifter och en mängd fina reflektion er,
men den upptager alldeles för mycket allmänna resonnemanger, som
därtill ofta sträcka sig öfver kemiens hela område, för att kunna lämpa
sig till lärobok för nybegynnare.
Yngst i serien är P. T. Cleves »Lärobok i kemiens grunder»,
utgifven 1899. Författaren har här ställt sig inför uppgiften att skrifva
en lärobok, samtidigt afsedd för undervisningen vid våra allmänna
läroverk och för studium till äfven mycket höga betyg i akademiska
examina. Att lösa den uppgiften är ingen lätt sak. Äfven med
författarens beundransvärda talang att koncist behandla ett ämne, har det
dock icke ens för honom lyckats att »göra det omöjliga». Då boken
blott upptager 178 + XXII sidor, är det icke att undra öfver, att den
i elementarlärarens och ännu mer i skolynglingens hand visat sig vara
ytterst svårhandterlig.
Under sådana förhållanden kan icke en ny elementär lärobok vara
ovälkommen.
Lektor Abenius har företagit sig det ingalunda lätta varfvet att
göra ett nytt försök. Härtill har han gått med ovanligt goda
förutsättningar, då han dels under flera år vunnit erfarenhet såsom
elemen-tarlärare i kemi, dels för icke länge sedan varit docent vid universitet
och tjänstgjort såsom amanuens vid landets mest besökta kemiska
institution. Enligt anmälarens mening har ock uppgiften blifvit löst
på ett synnerligen tillfredsställande sätt. Framställningen är på ett
lyckligt sätt begränsad och har erhållit en form, som är klar och
öfver-skådlig, lättfattlig och intresseväckande.
En anmärkning, som förmodligen kommer att göras, är den, att
författaren ej i likhet med Kempe och efter honom Cleve börjar med
en inledande experimentell kurs. Sina skäl härför har han antydt i
»förordet». Anmälaren hyser i detta hänseende samma uppfattning
som förf. Att under en rad enstaka försök utan synbart inre
sammanhang intvinga hela den elementära systematiken med användande af
svaga, grumliga och delvis oriktiga begreppsbestämningar kan knappast
inbringa någon varaktig vinst. Det normala torde väl vara, att
lärjungarna under den förberedande kursen med ett visst intresse åse
själfva experimenten men fästa sig foga vid de slutsatser, som läraren
drager därur, och att därför resultatet blir till största delen förspilld
möda; men har lärjungen verkligen lyckats tillkämpa sig ett visst
teoretiskt uppfattningssätt, blir det för honom förenadt med en särskild
ansträngning att senare precisera och kanske till stor del korrigera
detsamma. Uppskjutes detta såsom enligt Kempes metod till slutet af
kursen, är faran stor, att det alldeles åsidosattes. Mera att rekommen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
