Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
101
öfver hydrolys vid +18° upptagas här de. extremaste värdena; hydro
lysen anges i procent.
Normal. La2(S04)3 Ce2(S04)3 Th(S04)2 LaCl3 CeCl3 ThCl4
Vi o 0.007 0.010 0.58 0.011 0.020 0.88
Vsooo O-1?2 0.323 12.50 0.260 0.481 15.96
Föredraganden jämförde denna metod med den bästa förut använda
för bestämning af hydrolys, sockerinversionsmetoden, och framhöll, att
åtminstone vid små hydrolysgrader denna nu beskrifna metod var
obestridligt öfverlägsen, fri från de biomständigheter, som göra
inversionsmetoden mindre noggrann, dessutom användbar öfver ett stort
temperaturintervall .
Fil. stud. N. v. Zweigbergk refererade undersökningar angående
radiums värmestrålning.
Sammanträdet den 28 April 1903.
Docenten J). Strömholm redogjorde för- ett par af honom utförda
arbeten öfver molekylära föreningar af jod, af hvilka framgick: 1) för
superjodider är enneajodidtypen B/Ig en ej öfverskridbar, men ofta
uppnådd öfre gräns, för tvåvärda baser motsvarad af RUI1S; sammanhanget
mellan de två af Geuther urskilda färgserierna bland superjodider torde
vara den, att om en bas ger superjodider af båda färgserierna, äro de
gröna af jodrikare typer än de brun-violetta. 2) Det kunde bestämdt
påvisas, att om jod samman träffar i en lösning med smärre mängder andra
ämnen, ger den i afsevärd mängd föreningar rned en del af dessa, vatten,
etylalkohol, eter, således sådana som lösa jod till bruna lösningar,
däremot ej i påvisbar grad med kolsvafla, benzol, kloroform, jodmetyl, ämnen
alltså som lösa jod till violetta eller röda lösningar.
Sammanträdet den 22 Maj 1903.
Fil. lic. C. Benedicks refererade nyare arbeten af Le Chatelier om
järnsulfid. En mikroskopisk undersökning visar, att handelns svafvel järn
(sammansatt IFe + (0.8 — 0.7o)S) är en blandning af en grundmassa af
FeS, korn af järnmetall och en stelnad eutektisk lösning, bestående af
lameller af FeS och af oxid. — Vid upphettning af FeS2 erhålles vid
1200° fullt homogen FeS, vid 1500° en massa af sammansättning FeS0,48,
bestående af FeS och Fe. — Äfven en ringa svafvelhalt i järn utskiljer
sig som FeS, som i följd af sin låga smältpunkt stelnar senare än järnet;
finnes mangan närvarande, utskiljer sig svaflet i stället först som korn
af MnS.
Densamme redogjorde för sina iakttagelser öfver de stora
kristall-liknande bildningar af grafitjärn, som afsätta sig på ugnsbottnar och
stundom uppfattats som verkliga kristaller. Denna uppfattning är
ohållbar, då några konstanta vinkelvärden ej erhållits och en mikroskopisk
undersökning dessutom visat, att någon orientering af de inlagrade
grafit-lamellerna ej förefinnes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
