Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
En egendomlighet på murtegelsområdet företedde Skandinaviska
skorstensbyggnads A.-B., som utställde en fabriksskorsten, i hvilken teglen
voro fästade vid hvarandra medelst krampor af stark järntråd enligt
Eudolptts system. Teglen äro för ändamålet försedda med hål. Meningen
är naturligtvis att kunna göra skorstenarna mindre tjocka i godset, ehuru
uppmurningen torde komma att gå långsammare och kostnaden blifva
afsevärdt högre än vid vanlig skorstensmurning.
Kaolin fanns utställd från Ifö kaolinbruk, som tillverkar eldfast
tegel, gasretorter, mufflar m. m. t chamott, äfvensom slammad kaolin och
kalk. Antalet arbetare är 350 och anläggningskapitalet 1,700,000 kr.
Årstillverkningen är 15,000 ton chamottvaror för ugnar till gas-,
glas-och järnindustrien samt 12,000 ton slammad kaolin, som hufvudsakligen
användes vid papperstillverkning. Dessutom afsättas 15,000 ton kalk.
Ifö kaolinbruk hör således till landets större industriella anläggningar.
Glas förekom endast från Kosta, hvars utställning, såvidt jag kunde
bedöma, innehöll några synnerligen framstående föremål. Jag fäster mig
härvid icke vid brukets samling af slipade kristallglas, som äro kända
och berömda sedan gammalt, utan vid några vaser och en skål i
gallé-glas, detta af den mångsidige artisten G. Wennerberg med en viss
originalitet här införda franska dekorationssättet. De här åsyftade
föremålen, i synnerhet en skål i opakt gult glas, i hvars massa man tydligt
såg en gråbrun ål, beteckna ett betydande framsteg i materialets tekniska
och konstnärliga behandling, och troligen kan intet land i denna gren
af glas tekniken åstadkomma något bättre.
Belysning. Bland apparater för belysning tilldrog sig luxlampan
välförtjänt uppmärksamhet. Redan för några år sedan omnämndes i
denna tidskrift (X, 33 (1898)) en glödljuslampa för fotogen, efter
uppfinnaren kallad David Kempis lampa. I denna tryckes förmedelst
flytande kolsyra fotogen upp till en liten retort, hvarest oljan under inverkan
af lampans värme förgasas och i gasform pressas upp till glödstrumpan,
hvars låga på detta sätt vidmakthålles, så länge olja finnes i tillräcklig
mängd. Om kvällarna efter solnedgången belystes utställningsplatsen
och angränsande trädgårdar af dessa lampor, nu kallade luxlampor, från
A.-B. LUX i Stockholm, och skenet kunde närmast förliknas vid elektriska
båglampors. Det enda fel, som vidlåder dessa luxlampor, är att fotogenens
förgasning åtföljes af ett i längden obehagligt susande, hvarför de bäst
lämpa sig för yttre belysning. Men för sådant ändamål, såsom till
belysning af järnvägsstationer, gator, gårdsplaner o. d. torde de tills vidare
stå oöfverträffade, både hvad ljusstyrka och prisbillighet beträffar. En
lampa med en ljusstyrka af 700 normalljus förbrukar blott x/3 liter i
timmen. Dessa lampor, som äfven erhållit en mycket enkel och
tilltalande form, voro en af utställningens sevärdheter.
Acetylen. Det förefaller understundom, som om acetylenbelysningen
förlorat allmänhetens sympatier på grund af de, i Sverige lyckligtvis
mycket sällsynta, olyckstillbud, hvartill en ovarsam skötsel af
acetylen-gasverken gifvit anledning, men på utställningen fick man dock det
intrycket, att den stadigt vinner terräng. Det fanns ej mindre än tre
utställare, en från Stockholm och två från Helsingborg. Acetylengasverket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
