Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206
som gjorde detta. En gång föreslagen invaldes Arrhenius enhälligt af
Akademien. Men detta skedde ej förr än 1901.
Från de svenska kemisternas sida har Arrhenii vetenskapliga
betydelse, allt sedan den första häpenheten öfver det nya i hans teori hunnit
lägga sig, mött erkännande Detta fick vid festen till Berzelii minne
ett vackert uttryck uti prof. Gleves högtidstal. Från fysicis sida iiar,
med ett enda undantag, erkännandet ej varit mindre i utlandet.
Särskildt i Sveriges grannländer Danmark, Norge och Finland. Man må
ej heller tro, att fysici i vårt land i allmänhet misskänt Arrhenius’
insatser uti deras vetenskap. Edlund, Rydberg, Holmgren, Rubenson, Ek
Jwlm, Bjerknes och många njer, i synnerhet bland de yngre, kunna nämnas
såsom bevis på motsatsen, ehuruväl det af hvad ofvan nämnts torde framgå,
att han haft de tongifvande målsmännen för denna vetenskap emot sig i
anmärkningsvärd grad. Frågar man efter anledningarna härtill, och
bortser man därvid från den inverkan missunnsamheten och intrigspelet,
som ofta omgifver akademiska befordringsfrågor, kunnat hafva — och
det är ej för att relatera dylikt, som denna anmälan skrifvits -—, så
finner man två sannolika anledningar: fack-filisteriet och obenägenheten
att erkänna hypotesens berättigande uti den naturvetenskapliga
forskningen.
Fack-filisteriet är benägenheten att omgifva vetenskaperna med
godtyckliga trånga gränser, att inordna allt uti vissa på förhand bestämda
fack och öfverse mellanområdena. Den är en af de odrägligare
företeelserna inom den vetenskapliga världen och har hittills ej haft något
svenskt namn. Det vore önskligt, om vår ordbok i detta fall kunde
lefva på lån från tyska språket. Men länge går det tyvärr nog ej!
Obenägenheten att erkänna hypotesens värde for forskningen är en
vida aktningsvärdare företeelse; det är den andliga närsyntheten. Nu
har den närsynte ofantligt mycket att uträtta i vetenskapen liksom i
lifvet, men han får icke uppställa närsynthet såsom en nödvändig
kvalifikation för forskningsarbete. Hans ideal blir då: ofelbarhet i smått.
I den lärda världen åtnjuter den, som en gång förvärfvat rykte för
detta slags ofelbarhet en nästan obegränsad auktoritet. Man antager väl,
att han i allt hvad han bedömer — äfven uti det, som han icke ser
och icke kan se — skall ledas af samma samvetsgrannt^, hvarmed han
beskrifver de föremål, som falla under synfältet af hans mikroskop.
Men lika vidsträckt, som man vill göra hans auktoritet, lika inskränkt
vill man ha hans forskning. Hau är som påfven, han kan knappast
röra sig från sin plats utan att förlora i auktoritet. Lämnar han för
ett ögonblick sin specialitet och går in på en annans, då slår denne
larm: brist på grundlighet! En forskare, som själf haft vissa
erfarenheter härom, har uttryckt detta så: »här i landet tycks man anse, att
om en vetenskapsman lyckats på ett område, är detta ett bevis på, att
han är omöjlig på hvarje annat.» Arrhenius har genom den ovanliga
grad, hvaruti han vid sin forskning använder hypotesens hjälp, absolut
uteslutit möjligheten att vinna de vetenskapligt närsyntes förtroende.
Lämnar man detta psykologiska moment ur räkningen, så måste den
förste svenske Nobelpristagarens öden, som jag här skildrat, synas all-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
