Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
Den ur molybdeiipentakloriden med vatten erhållna
vätemolybdenylkloriden H2. MoOCl5 kan äfven framställas genom reduktion af
molyb-densyra med jodväte, vätesvafla, merkaptan m. m. i sur lösning. Den
ger med alkalier gröna salter, som genom inledande af klorväte i deras
lösningar kunna utfällas i form af väl utbildade rombiska kristaller.
Sålunda äro salter af kalium, rubidium, caesium och ammonium
framställda samt dessutom ett antal föreningar med organiska baser.
Mot vätemolybdenylkloriden svara äfven brom- och fluorföreningar.
Jodföreningar äro ej kända; sannolikt existera de ej.
+ ____
Vätemolybdenylkloriden dissocieras i ionerna 2H och Mo0015. Den
sistnämnda af dessa ioner sönderfaller vid utspädning af lösningen så
småningom i klorioner och molybdenylklorid MoOCl3, som i sin tur
till viss grad hydrolyseras. Löses exempelvis kalisaltet i vatten erhålles
ej, som man kunde vänta, en grön lösning, utan en brunröd, på grund
af hydrolys, hvarvid hydratets färg framträdt. Inledes sedermera
klorväte i lösningen, tillbakatränges hydrolysen och det ursprungliga saltet
återbildas och lösningens färg öfvergår i grön. Då ju lösningen
innehåller såväl klor- som kalium-ioner, och koncentrationen af de förra ökas
genom inledande af klorvätet, bildas samtidigt gärna odissocieradt
klor-kalium, som samtidigt utfaller.
Huruvida molybdenylkloriden MoOCl3 kan isoleras, är ej med
fullkomlig visshet afgjordt. Hittills hafva dock alla försök i denna
riktning misslyckats. Den förmodan, som af Klason framkastats, att den
förening, som benämnts »Blomstrands gröna oxiklorid» och åt hvilke denne
gaf formeln Mo908Cl32, skulle vara just den nämnda molybdenylkloriden,
har ej besannats. I själfva verket innehåller »deri gröna oxikloriden» en
blandning af pentaklorid och oxikloriden Mo02Cl2.
I det föregående omnämndes den iakttagelsen, att då
vätemolybdenylkloriden eller dess salter fälldes med alkali, kunde man påvisa
molybden-syra i lösningen. Denna iakttagelse är fullständigt riktig. Om
ammoniak i öfverskott tillsättes en lösning af nämnda föreningar — särskildt i
värme — kan man alltid påvisa större eller mindre mängd
molybden-syra i lösningen. Samtidigt visar det sig, att fällningen — om den
titreras med permangaiiat — har förmågan att upptaga mer syre, än
om den blott innehöll fem värdig molybden. Användes däremot beräknad
mängd ammoniak, och tillsätter man densamma i köld, svarar
oxidationsgraden hos fällningen mot den teoretiska. Tydligt är, att alkali i
öfverskott åvägabringar en spaltning, så att den femvärdiga molybdenen
uppdelas i fyra- och sexvärdig. Under gynnsamma förhållanden kan, enligt
en af Klason ännu ej publicerad undersökning, denna spaltning
fullständigt genomföras.
Man har framkastat den invändningen, att någon spaltning ej
behöfde antagas, utan att såväl fyra- som sexvärdig molybden förelåg redan
i det gröna molybdeny l saltet. Till utrönande häraf vore önskligt, att
man kunde bestämma, huruvida molekularstorleken vore den af formeln
angifna. En dylik bestämning är dock ytterligt svår att med någon
grad af noggrannhet utföra på grund däraf, att saltet ju ej existerar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
