Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
71
På senare tiden har prof. Miethe lyckats framställa ljusfiltra f Or
tre-färgsfotografi, som på samma gång de fullkomligt utestänga de
ljusstrålar, som ej få nå den känsliga plåten, nästan oförsvagade
genomsläppa dem, som skola inverka. Detta har naturligtvis . varit en högst
viktig faktor i trefärgsfotografiens utveckling. Då det skulle föra oss för
långt att här ingå på en beskrifning af den för öfrigt ganska svåra
framställningen af ljusfiltra, beder jag få hänvisa till prof. Miethe’s
publicerade arbeten om denna sak. x)
Utom riktiga filtra fordras en s. k. pankromatisk plåt. Som bekant
är den vanliga bromsilfverplåten icke lika känslig för alla färger. Blått
och violett verka mycket kraftigt, under det att känsligheten för rödt och
gult är ytterst ringa. Man kan säga, att den vanliga plåten praktiskt
taget är okänslig för rödt och orange. Bakom det röda filtret skulle
alltså på en vanlig plåt ingen bild kunna erhållas, och då känsligheten
för grönt äfven är mycket liten, skulle vid grönfiltret fordras mycket
lång exponeringstid. Belyses en vanlig plåt i en spektrograf (d. ä. ett
spektroskop kombineradt med en kamera, vi kunna tänka oss att i fig. l
skärmen ab är utbytt mot en vanlig bromsilfvergelatinplåt), så erhålles
på plåten en bild af spektrum dock ej fullständig, såvida
exponeringstiden ej varit mycket lång, ty då redan maximum af svärtning är
uppnådd i blått, har rödt ännu ej inverkat och gult ytterst svagt. Om fig. 4
(s. 68) är en bild af spektrumbandet, skola vi finna, att denna svärtning har
sitt maximum i en punkt mellan G och F i indigo och aftager så
småningom åt bägge sidor. Man tecknar detta vanligen med en kurva,
hvars största höjd utmärker största svärtningen, och som faller åt båda
sidor i samma mån som svärtningen aftager.
Denna plåtens färgblindhet kan emellertid betydligt förbättras genom
att behandla den med lösningar af anilinfärgämnen, s. k. optiska
sensi-bilisatorer.
Som nämndt var det H. W. Vogel som upptäckte de optiska
sensi-bilisatorerna. Hundratals färgämnen hafva undersökts på sin
sensibili-serande förmåga, speciellt hafva Eder och Valenta arbetat på detta om
råde. Relativt få af de undersökta färgämnena hafva emellertid visat sig
praktiskt brukbara. Vanligen sensibiliserar ett färgämne endast för ett
litet område af spektrum t. ex. erytrosin för grönt, cyanin för rödt etc.
Blandningar af flere färgämnen lämna i regel dåliga resultat. Man måste
därför ha särskilda, olika sensibiliserade plåtar för de olika delbilderna.
Då nu de olika sensibilisatorerna inverka olika på plåtens karaktär, så
att erytrosinplåten arbetar hårdt, cyaninplåten däremot mjukt, hvilket
naturligtvis föranleder till oriktigt återgifvande af färgerna, har man
sträf-vat efter att framställa en plåt, som vore känslig för samtliga spektrums
färger och sålunda kunde användas till alla delbilderna, en s. k.
pankromatisk plåt.
Den bästa hittills funna sensibilisator för framställning af pankro-
*) A. Miethe, Das Atelier des Photographen 1903, sidd. 6, 46. (Ljusfiltra för
trefärgsfotografi enligt prof. Miethe s föreskrift framställas så vidt mig är bekant
endast på Tekniska Högskolans i Berlin fotokemiska laboratorium och erhållas genom
prof. M:s assistent herr E. Sandau.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
