Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
93
Litteraturanmälan,
Grundlinien der anorganischen Chemie von Wilhelm Ostwald. Zweite,
verbesserte Auflage. Leipzig 1904. Verlag von W. Engelmann. XX +
808 S. 8:0.
Det egentligen nya i ofvanstående arbete ligger icke så mycket i dess
framställning af den moderna fysikaliska kemiens läror, sådana dessa
formulerats af van’t Hoff, Arrhenius och delvis äfven af Ostwald själf
och hans skola. Ty en dylik framställning — låt vara mer eller mindre
djupgående — saknas väl numera icke i någon nyare lärobok i oorganisk
kemi, hvars författare vill uppfylla äfven mycket moderata anspråk på
.att följa med sin tid. Och det kan ju icke gärna vara annorlunda,
eftersom det är obestridligt, att dessa läror under kemiens nuvarande
utvecklingsskede måste sägas vara de förhärskande, trots den
omisskänneliga förkärlek, med hvilken man ännu på ett och annat håll synes
benägen att låta tanken dröja vid deras korta och längesedan förgångna
»m ar tyr stadium». Det säregna i Ostwald’® bok ligger fastmera i den
utprägladt anti-atomistiska tendens, som genomgående gör sig gällande i
densamma. Något Öfverraskande kan detta strängt taget icke innebära
för den, som känner samme författares tidigare, naturfilosofiska skrifter,
exempelvis hans år 1895 i broschyrform utgifna föredrag: »Die
Uber-windung des wissenschaftlichen Materialismus» (se denna Tidskrift VIII, 168,
1896). I detta har Ostwald, som stundom älskar att uttrycka sig i ett
bildrikt språk, liknat sig själf vid en matros, som håller utkik i
mastkorgen på den kemiska vetenskapens skepp. Från denna upphöjda
ståndpunkt varsnar han i fjärran försåtliga bränningar, som äro fördolda för
den öfriga besättningen. De lurande undervattensskär, som höta den
stolta farkosten med undergång, äro ingenting annat än atomteorien och
den mekaniskt-materialistiska världsåskådning, hvari denna har sin rot.
Föreliggande lärobok — hvars första upplaga utkom redan år 1900 — ut
gör nu ett försök att omsätta denna poetiskt-filosofiska tanke i handling
och leda kemiens kurs in på nya, mindre äfventyrliga banor.
I hela ingressen, där kemiens grundbegrepp utvecklas och framlägges,
undvikes på det omsorgsfullaste allt, som kunde häntyda på ett
atomis-tiskt uppfattningssätt. Uttrycket atomvikt ersattes sålunda konsekvent
med föreningsvikt, molekylarvikt med »molarvikt» *), grammolekyl med
»mol» o. s. v. De vanliga kemiska symbolerna användas visserligen
fortfarande, men beteckna naturligtvis icke ett visst antal atomer af de
särskilda grundämnena utan endast dessas föreningsvikter resp. multipler
däraf. Till och med det häfdvunna uttrycket »aggregationstillstånd» har
befunnits anstötligt, enär det skulle kunna bibringa läsaren den
föreställningen, att kropparne vore sammansatta af idel smådelar; i dess ställe
användes termen »formart». En konsekvens af förfrs ståndpunkt är, att
*) Sedan förf. funnit det i l:sta uppl. i samma betydelse använda normalvikt
af formella skäl mindre lämpligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
