Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
113
1) Ett kännetecken på alla läkemedel är att de anskaffas (köpas)
i afsikt att tjäna till lindring eller botemedel för en viss eller vissa
sjukdomar. Men då lagstiftningen i här föreliggande fall icke afser Jcöpare
utan säljare, så gäller det att afgöra, om varan också försålts i
nämnda syfte.
Men detta a/görande Jean vara lätt nog — och det Jean vara
omöjligt. Äger varan ingen annan användning än till läkemedel eller
beredning däraf, så är saken klar.
Har vidare en vara blifvit annonserad eller i åtföljande
bruksanvisning eller dyl. angifven såsom läkemedel d. v. s. såsom botemedel
för viss sjukdom eller för flera sådana, så kan man ju icke heller tveka
om säljarens afsikt. Utgör härvid varan blott humbugsmedicin, —
hvilken ju ej är någon medicin — så är dess utbjudande bedrägligt — och
bör ej tolereras — och är den medicinska verkan den i annonsen
uppgifna, så är varan otvifvelaktigt en apoteksvara och bör ej heller då
tolereras i allmänna Jiandeln. Utbjudandet af arcana eller
patentmedicin faller alltså ohjälpligt på nu antydda förhållanden.
2) Såsom läkemedel bör vidare hvarje vara anses, som utlämnas
e/ter s. Jc. läJearerecept. Det är visserligen en icke alldeles ovanlig
praxis, att en läkare »skrifver på» ett recept, som kanske icke alls har
medicinskt syfte: om t. ex. en ung man vill verkställa vissa laborationer
med giftiga ämnen, dem han ej kan åtkomma. Men detta är ej rätt.
Jag anser visst, att unga män skola kunna åtkomma både cyankalium
och arsenik, om de verkligen syssla med kemi. Men att åtkomsten
förmedlas genom läkare, anser jag vara krokvägar, hvilka böra ersättas
med andra, räta banor.
Ett läkarerecept, som utlämnas för annat än medicinskt bruk,
hvilket är det enda bruk, som läkaren genom sin utbildning är kompetent
att bedöma, bör ej tillmätas annan betydelse än ett recept, utfärdadt af
hvem som helst.
En synpunkt, som äfven bör tillmätas betydelse vid bedömande af,
huruvida en vara är afsedd till läkemedel eller ej, är köparens antagliga
användning däraf.
I många fall kan man visserligen icke fästa afseende härvid —
emedan ingen äger skyldighet att bikta sig, då han köper en drog eller ett
kemiskt tekniskt preparat. Men om användningen alldeles uppenbart
afser beredning af läkemedel, såsom t. ex. vid rekvisitioner af droger
och kemikalier till ett sjukhus, så är det förvisso förordningens
andemening, att apotekare skall leverera och ansvara för varan. Detta har
ock af landets högsta medicinska myndighet tydligt angifvits i en
skrifvelse till en lasarettsläkare i landsorten, som rekvirerade varor af antydd
art från annan än apotekare. Och ett frångående af denna princip skulle
innebära ett partiellt upphäfvande af apoteksprivilegiet.
Det finnes emellertid några grupper af varor, som blifvit hänförda
till apoteksvaror mer eller mindre oberoende af deras användning till
läkemedel, nämligen af det skäl att man velat skydda allmänheten från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
