Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
220 och den senare mellan 260 och 280. Efter detta preliminära
meddelande har dock intet vidare följt.
Samtidigt och oberoende af Brauner framlade BasJcerville1)
resultaten af sina undersökningar öfver torium, som då syntes antyda
existensen af ett nytt element, som skulle åtfölja torium och hvilket han
kallade carolinium (1901).
Till en början sökte han fraktioriera torjords-salter med olika
organiska fällningsmedel. Och genom att använda en 40 %-ig alkoholisk
lösning af fumarsyra som fällningsmedel, lyckades han i filtratet få en
ringa mängd substans (0.5 % af ursprungliga torjordens vikt), som
befanns hafva betydligt starkare radioaktiva egenskaper än torjorden själf.
Det syntes sålunda, som om torium själft vore inaktivt men bärare af
en aktiv substans. Han lyckades dock ej genom denna metod separera
den aktiva och inaktiva torjorden åt; ej heller lyckades han vid försök
med fenylhydrazin, hvarmed han fällde torjorden partiellt, ehuru han
tydligt kunde påvisa olikhet i egenskaper hos de olika fraktionerna.
Dessa arbeten voro enligt Baskerville särdeles besvärliga och
tidsödande och Öfvergafvos därför. I stället upptog han ett annat
förfaringssätt, nämligen det som Berzelius använde på sin tid för framställande
af toriurntetraklorid. Innan vi dock ingå på Baskcrville^s undersökningar,
skola vi först med några ord erinra om nämnda Berzelii arbeten.
Berzelius blandade torjord med socker och förkolade massan i en
degel. Den kolblandade torjorden, upphettades därpå starkt i ett
porslinsrör i en ugn, allt under det att en svag ström af torr klorgas leddes
igenom detsamma. Klorgasen angrep torjorden långsamt till bildning af
tetraklorid, som i form af en hvit, svårflyktig, halfsmält, kristallinisk
massa afsatte sig i röret, just där det upphörde att glöda. Vid
upprepad sublimation erhöll han färglösa, rena, glänsande kristaller af ThCl4.
— Berzelius iakttog äfven, att under operationen bildades en hvit rök,
som afsatte sig i ett förlag framför porslinsröret i form af en hvit amorf
massa, delvis löslig i vatten. Han ansåg denna substans bestå af en
oxiklorid, som bildats genom närvarande fuktighet.
BasJcerville upprepar nu Berzelii försök med några förändringar.
Så använder han inuti porslinsröret ett rör af smält kvarts för undvikande
af bildning af klorider med substans från röret. Klorgasen torkar han väl
och befriar den noga från syre. Produkterna af klorgasens inverkan äro
tre: 1) en flyktig tetraklorid, 2) en hvit rök, som kan absorberas i alkohol,
och 3) en ej flyktig rest.
Den efter klorgasens inverkan resterande massan består till stor del
af ej flyktig Moria. Denna klorid öfverföres till oxid och behandlas på
nytt med klorgas upprepade gånger, hvarvid hvarje gång ringa mängd
flyktig klorid erhålles. Detta förfarande upprepas tre gånger, hvarpå
oxiden behandlas med fluorväte för att därmed aflägsna möjliga
föroreningar. Den återstående oxiden har ej den vanliga torjordens
egenskaper, och anser därför Baskerville, att den utgör oxiden till ett annat,
*) BasJcerville s arbeten återfinnas i Journ. Am. Ch. Soc. 761 (1901), 26, 923
(1904) m. fi. ställen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
