Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
till felslut, när det gäller att ur den egentliga vikten beräkna det
sannolika sockerutbytet. Först och främst föranleda de en för hög beräkning
af saftens sockerhalt och för det andra verka de direkt melassbildande,
så att en mot deras mängd svarande del af sockret hindras att
utkristallisera. Detta är en gammal erfarenhet i de länder, som användt
saftskatt, nämligren Frankrike, Belgien, Holland, liksom också, att ju
socker-rikare betan är, dess renare är i allmänhet dess saft, hvarför man i dessa
länder räknat sockerhalten relativt högre vid högre egentlig vikt. Jag
nämnde, att en hektolitergrad af saften teoretiskt borde hålla 2,500 gr.
socker, om den vore en ren sockerlösning, men det legala utbytet har
antagits mycket olika, dock aldrig öfver 2,000 gr. Allt efter betornas
bättre eller sämre beskaffenhet har således äfven vid saftskatten en
skattepremie kunnat ernås, och ehuru systemet bättre än betvägningssystemet
träffar betans sockerhalt, kvarstår dock äfven här möjligheten af en
afsevärd skillnad mellan det legala och det verkliga sockerutbytet.
För fabrikanterna medför detta sj^stem den olägenheten, att
kontrollen ingriper i själfva tillverkningsprocessen, i det att prof för
bestämning af saftens eg. vikt tages ur skedningspannan, men innan kalken
blifvit tillsatt. Det måste alltid betraktas som en billig fordran, att
beskattningsformen i möjligaste måtto lämnar fabrikationen ostörd, så att
ej kontrollpersonalen ingriper på något ställe under tillverkningens gång.
I detta hänseende lämnar just saftskatten mycket att önska.
Skatt efter betornas vikt och polarimetriskt bestämda sockerhalt.
För att bättre än genom saftskatten kunna träffa sockret i betorna
har pluraliteten i den senaste sockerkommittén i Sverige föreslagit ett
beskattningssätt, som hittills ingenstädes varit försökt, men som dock
låter ganska bra. Det skulle tillgå så, att betorna vägas, alldeles som
för närvarande äger rum i Sverige, samt att betsnitseln underkastas
polariraetrisk sockerbestämning med bestämda mellantider under hela
dygnet. Efter hvarje dygn hade man således en viss vikt betor och
medelsockerhalten i dessa; produkten af båda dessa faktorer representerar
den mängd socker, som med betsnitseln blifvit införd i fabriken och som
kan beläggas med den skattesats, man anser lämplig. Vid kampanjens
slut har man sålunda skattlagdt allt i fabriken infördt h vit betssocker.
Detta skattesystem förefaller både enkelt och säkert, ehuru det
naturligtvis fordrar ett stort antal kontrollörer, nämligen både för betornas
Vägning och för deras kemiska undersökning, hvilka båda operationer
måste pågå dag och natt, så länge kampanjen räcker. För att pröfva
systemets tillförlitlighet utfördes på sockerkommitténs begäran noggranna
bet undersökningar under kampanjen 1903—1904 vid Keflinge och Svedala
hvitbetssockerfabriker. Härvid gjordes sockerbestämningar på betsnitseln
en gång i timmen hela dygnet om. För att nu få se, huru den så
bestämda och beräknade sockerhalten verkligen kunde utvinnas i
fabrikerna, vägdes också alla i fabrikerna erhållna sockerprodukter och
omräknades, efter analys, till raffinadsocker. Det polarimetriskt bestämda sockret
i betorna är nämligen också kemiskt rent socker. Man fann på detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
