Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
isobutylkarbinol 8 %, hvaremot de tertiära synas vara relativt beständiga.
Jämte kol afspjälka alla alkoholer väte och öfvergå, de primära till
motsvarande aldehyd, de sekundära i motsvarande keton; den bildade
aldehyden ger sedan i sin ordning upphof till gasformiga kolväten och
koloxid. Jämsides med dessa reaktioner löper en vattenafspjälkning,
som resulterar i omättade kolväten:
C2H5OH = C,H40 + H2; C2H40 = CH4 + CO, samt
C2H5OH=.C2H4 +-H20.
De förstnämnda reaktionerna försiggå, lättast vid högre temp. och vid
närvaro af t. ex. zink, de senare vid lägre temp. och under inverkan af
andra katalysatorer såsom grafitmassa och aluminiumoxid.
Derivat af trimetylen ge upphof till omättade kolväten: af
trime-tylen blir propylen, af dimetyltrimetylen blir trimetyletylen.
För att fotogenen skall kunna förbrinna med blå låga måste de
pyrogenetiska reaktionerna i lågan, genom hvilka kol afskiljes och gör
lågan lysande, innan ännu föreningen med syre ägt rum, förhindras. Blå
låga uppkommer af följande tre orsaker: rikedom på syre,
temperatursänkning samt förtunning eller utspädning. Af dessa skäl kan en
blandning af den förgasade fotogenen med luft, innan den förbrinner,
åstadkomma blålåga. För att denna skall blifva alldeles ickelysande, måste
emellertid fotogengasen blandas med flera gånger sin volym luft, innan
den förbrännes; för fullständig förbränning erfordrar fotogengasen (mol.-v.
C6H12) icke mindre än 45 gånger sin volym luft. I denna
luft-kolväteblandning måste naturligtvis en s. k. långsam förbränning äga rum, på
grund af hvilken temperaturen så småningom stegras, tills den slutligen
når förbränningstemperaturen för lågan. Orn–arten och storleken af denna
långsamma förbränning är väl ännu intet kändt, och man kan således
icke säga, om den kan hafva något inflytande på förbränningen och
förbränningstemperaturen i själfva glödnätet. Beträffande de enklare
kolvätena ha dock en del undersökningar gjorts; sålunda går den långsamma
förbränningen lättare för etan än för metan, och produkterna bli i förra
fallet först aldehyd, sedan af denna formaldehyd, koloxid och vatten.
Förbränningshastigheten och därmed temperaturen bli naturligtvis störst
vid den fullständiga förbränningen till koldioxid och vatten. Luftens
blandning med gasen i lågspridaren är emellertid aldrig absolut full
ständig, hvirflar med icke fullt homogen sammansättning bilda sig
ofvanför metallnätet, och allt eftersom dessa förbrinna,, inträder en periodisk
ökning och minskning af förbränningshastighet och temperatur, hvilken
ger sig tillkänna såsom ett susande ljud inom själfva glödnätet —-
ytterligare en> källa till susning utom den, som ligger i själfva den tunga
gasens strömning genom lågspridaren med ty åtföljande alstring af
ljudvågor. Den ofta hörda uppfattningen, att ljudet skulle bero på att
gasblaiidningen är »explosiv» och för brinner strax ofvan metallnätet i
lågspridaren under »successiva explosioner», är naturligtvis icke hållbar.
Om en gasblandning är fullt homogen, den må nu vara explosiv eller
icke, så kan den icke förbrinna stötvis.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
