Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
123
2) vattnets utgjutning öfver filtrerbäddarne medelst sprinkler ger de
bästa resultat;
3) användningen af karboferrit till filtreringsämne i den andra bädden
är af stor verkan.
Sprinklers arbeta alldeles automatiskt, hvarken frost eller snö vålla
någon rubbning i den jämna gången. Kloakvattnets fördelning öfver
filtreringsbäddarne är fullkomligt regelbunden; hvarje droppe däraf
kommer i intim beröring med det oxiderande ämnet, karboferriten, på samma
gång som filtrerbäddarna undergå en fullständig och regelbunden
luftning, som ej förekommer vid något annat system.
Sönderdelnings-produkterna af de organiska ämnena i kloakvattnet bortföras med det
renade vattnet, och man har därför ej att befara någon »förstoppning» af
filtrermaterialet. Karboferriten är en svartbrun i högsta grad porös
substans, som med lätthet genomsläpper vatten. På grund af sin kemiska
sammansättning är den en syreöfverförare och måhända ozonalstrare, så
att den oxiderar de organiska föreningarna. På bakterierna verkar den
tillika som ett filtrum. Säkert är, säger kommissionen, att karboferrit
till och med utan medverkan af sprinkler i hög grad har förmågan att
rena affallsvatten, och kommissionen slutar sitt betänkande med följande
ord: »Vi äro fast öfvertygade, att vår stad i denna metod skall finna
den bästa och mest ekonomiska, som för närvarande finnes att tillgå».
Också antog staden Ems kommissionens förslag, och 1904 infördes Candy’&
system därstädes.
Rening af dricksvatten.
Metoderna att rena dricksvatten genom filtrering synas förskrifva sig
från senare tid. De betydande resterna af gamla vattenledningar, brunnar
och dylikt antyda ej, att man vid deras byggande användt något som
helst fiitreringssyste,m jämförligt med dem, som nu äro i bruk. I
beskrifningen öfver arbeten, som utförts för vattenledningar finnas
ingenstädes några uppgifter, som kunna hänföras till filtrering. Problemet
att förvandla flod vatten, förorenadt genom kloaker, till ett drickbart och
hälsosamt vatten har aldrig föresväfvat ingeniörerna i Babylon, Ninive,
Rom eller andra gamla städer. Det första försöket att befria vattnet
från uppslammade föroreningar synes hafva utförts 1829 af ett
vattenledningskompani i London. Chelsea-kompaniet hade nämligen funnit, att
det ej var nog med att låta Themsen vattnet stå någon tid för att få det
klart, och började därför experimentera med sandfiltra och fann, att
flodvattnet efter passagen genom sand blef tillräckligt klart, om man blott
icke lät för stora vattenmassor passera. Vid den tiden åsyftade man
med sandfiltreringen blott att kvarhålla uppslammade ämnen. Man kände
ingen metod att bestämma de organiska ämnena i vattnet, och om
bakterier var det alls icke fråga. Med kemiens framsteg fann man, att
sandfiltreringen äfven uppfyllde andra ändamål; man såg, att
ammomak-halten samt halten af lösta organiska ämnen aftogo ganska betydligt.
Därefter bedömdes fördelen af sandfiltreringen ej blott efter dess fysiska
utan också och framför allt efter dess kemiska verkningar, men att för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
